förtiden böra sannerligen inte ha några pretentioner alls. De ha ju verkliga lakejfasoner, Sist när vi voro hos Ida, kom ju hennes man in i bonjour och gråa underkläder. Inte en enda gång då han varit här på visit har han haft hvit halsduk. Hardu sett om han begagnar handskar? Jag tror verkligen inte att han gör det... Kors, att du tänker fara dit! Det var då komiskt. Fru Helling skrattade, och som hon satt på sin vanliga plats framför trymåen, försummade hon naturligtvis icke tillfället att då och då granska sin person. Hon fann med tillfredsstöllelse både att det klädde henne lika väl som förr att ekratta och att hon icke åldrades heller just, något som hon, näst efter att dö, fruktade värst af allt. F Friherrinnan Ekenstubbe låg illa sjuk. Tänk om baron blefre enkling? Om han ieke ändrat de tankar och planer han hyste; för trettio år sedan... Kanske var det några dylika drömmar; som föresväfvade fru Helling, efter som hon log så belåten mot sin ånnu ganska rackra och ungdomliga bild. : Hur var det, ligger det inte midti vilda ekogen, det der stället de skola bebo?4 återtog den värda damen efter en ny paus 4Inga grannar lära der tinnas heller, hörde jeg baron sade; han har varit dernere en sommar för en tjugo år sedan, och han tyekte det vara en riktig förvisning. Det är lycka att Ida inte är bortskämd; men du, mitt söta barn, för dig vore väl en badresa angenämare. Ja, jog säger i mitt tycke, ehuru jag har egentligen ingenting dermed att Ora, f50rsaken hvarför fru Helling mot vanan sysselsatte sig så mycket med dottern och hennes angculägenheter var att deras läkare sammia dag räkat skrämma upp henne med