reform. RR Brof från en demokrat, Brissel den 5 Dec. (Forts. fr. or 292.) Hvad skall jag säga om drottning Vic toria, som fordom var det lojala Englands afgud. Jag vågar icke nämna det adjektiv och isynnerhet det substantiv man i detta land nu använder för att karakterisera henne. Lika litet kan jag berätta de besynnerliga anekdoter, som man satt i omlopp om hennes huldrika majestät, och jeg tror mig redan ha sagt er i mit ref från England, att de, som börja betrakta monarkien såsom en ej allenast onyttig och föråldrad, utan till och med betungande och bedröflig inrättning, tro derpå på ett förvånande sätt. Låtom oss nu ötfvergå till den storsinnade kejsaren af Ryssland. Hvilken bana har han icke tillryggalegt på en tid af mindre än tio år! Likväl måste man göra honom den rättvisan, att han är en högeligen kärleksfull son. Hans far hade icke något godt namn om sig; han har velat återupprätta det genom att bevisa, att det var möjligt att bete sig ännu sämre än kejsar Nikolaus; han har öfverträffat honom i grymhet, och han har dertill lagt det skrymferi, som är ett utmärkande drag hos honom och hvarför iogen beskyllt hans far. Polen har dukat under, han triumterar. Har han härigenom blifvit starkare, och känner han sig sitta lugnare på sin tron? Allt hvad han för närvarande gör bevisar muotsutsen, och vi ha all anledning att hoppas, att de snart stundande händelserna skola visa honom, att lögnen och brottet äro dåliga stödjepeJare till och med i Ryseland. Men lemnom eå hastigt som möjligt denna barbariska verld; lätom oss njuta och vederqvicka oss af den tyska civilisationens solsken. Ett ord om Tysklands blifvande kejsare, om den lysande eröfraren af det lilla arma Danmark, konung Wilhelm I. Trots sitt dåliga rykte såsom kronprins började äfven han under sitt första regeringeår såsom en rättvis, lojal, liberal suyerän och uppträdde till och med såsom Tysklands blifvande reorgonisatör och befriare. Hans ställning då, hvilken xar till och med ännu ståtligare än sjelfva konung Vietor Emanuels i Italien, var den lyckligaste, den mest afundade i Europa. Hela det efter frihet och förening bungrande och öfver sin bedröfliga roll i Europa skamflata Tyskland hängaf sig åt honom och begärde till gengäld endast en smula god vilja, god tro och förstånd. Efter en stunds skenbar tvekan föredrog konung Fredrik. Wilhelm I rollen af de preussiska junkrarnes öfverkorporal och chef framför rollen. ef Tysklands pånyttfödare, och ef alla tyeka suveräner är han obestridligen nu den minst älskade och den minst ansedda. Hr von Bismarck har fullkomligt fördunklat honom, Detta är alltsammans. Den, hvars 13 första så populära, så gagneliga och så lysande regeringsår borde ha varit en uppmuntran att fortgå på samma bana, il re Galantuomo4 är nu icke mycket lyckligare än han. Aspromonte har tillfogat honom ett dödligt sår; han skall aldrig resa sig efter det. Genom denna olyckliga katastrof, hvars orsak han först i andra hand var, under det att den egentliga orsaken är att söka annorstädes, har Vietor Emanuel oåterkalleligen skilt sig från sitt folk och, hvad man än må säga och göra, har hen med samma hugg i Italien skingrat kunglighetens bländsken. Hans tepperhet, hans tillgifvenhet för den italienska saken, hans opularitet, bans lycka bade dittills i alla monarkisters i Europa mun varit det mäktiga favoritargument, hvarmed de nedtystade monarkiens belackare. Numera finnes detta argument icke mera, och ingenstädes i Europa, ert land alltid undantaget, finner man nu någon nödvändig och nyttig suverän, alla äro de mer eller mindre till binder och besvär på utvecklingens, framåtskridandets och folklyckans bana. Låtom således monarkerna och monarkierna gå sitt oåterkalleliga öde till mötes, och sysselsättom oss med folken, som skola efterlefva dem. Belgien uppvaknar nu ur den resktionära dvala, hvari 1848 och 1849 års händelser försänkte det. Borgerligt par preference i sin nuvarande organisation, skulle det gerna vilja fortsätta sin slummer, om icke två kraftiga retmedel funnes, som; hålla det vaket. Det första är den allt-! jemt hotande faran af en kejserlig invasion. Hvad det i våra dagar fruktar är hvarken den röda mössan eller den röda fanan, utan fransmännens röda byxor och bajonetter. Mot denna fruktansvärda makt kan Belgien endast sätta en enda sak: sin frihets utveckling och helt och hållet moraliska makt