STOCEHOLM den 29 Deo. I vårt gårdagsblad hade vi till belysning upptagit några af de skefva satser och yrängda framställningar, genom hvilka Dagligt Allehanda söker att i protektionistiskt intresse förvilla allmänna omdömet rörande den för vår handel och sjöfart eå ytterst vigtiga frågan om en handelsoch sjöfartetraktat med Frankrike. Samtidigt förekom i Posttidningen några, påtagligen från halfofficiel källa härflytande, faktiska upplysningar, som i hög grad bidraga att göra det klart och påtagligt, hvilka omätligt vigtiga intressen, som för vårt land sättas på spel om vi försumma det tillfälle, som nu erbjuder sig, att för vår skeppsfart och vår export öppna Frankrikes hamnar och den franska marknaden. Det ådagalägges häri siffror att om man, af omsorg att Pskydda?, d. v. s. med orimligt böga tulisatser gynna idkarne af snart sagdt blott en enda handtering, sidentabrikationen, hvilken här ilandet aldrig varit och aldrig kan blifva annat än ytterst obetydlig samt helt och hållet konstlad, skulle afstå från afslutandet af den franska traktaten, detta skulle ske på bekostnad af den stora och säkra utveckling, som genom samma trakiat ekulle beredas våra mest naturliga och vigtiga näringar. Posttidningens uppsats i ämnet lyder sålunda: I Nya Dagl. Allehanda för den 13 Dec. läses en missledande artikel angående den ifråavarande bandelstraktaten med Frankrike. Förr. röjer en fullkomlig obekantskap med ämnet. Den stora reform af franska tullförfattningen, som pågår sedan början af år 1860, tillgodokommer blott de nationer, som lemna Frankrike hvad man der anser vara rättmätigt vederlag. Sålunda har Frankrike för närvarande två mycket olika tulltaxor. Den lägre (tarif special) gäller importen från länder, med hvilka traktater afslutits; den högre (tarif gånåral) tillämpas på vaTor som komma från Sverge och Norge. På samma sätt förhåller det sig med den direkta sjöfarten, Franska fartyg äro frikallade från tonnageafgift. Förfartyg, tillhörande alla de nationer som ingått på handelstraktater, erlägges en tonnageafgift, motsvarande den som betalas för franska fartyg i de resp. länderna. Deremot skall, för fartyg, tillhörande länder som ej vilja medge de af Frankrike fordrade tullnedsättningar, betalas en tonnageafgift uppgående till nära 8 rdr pr svår läst: De förenade rikena äro, sedan preussiska traktaten nu snart blifvit ratilicerad och gällande, de enda länder i Europa (utom Österrike), hvilkas fartyg beläggas med denna afgift wid resor från hemlandet. Afgiften blir så mycket mer tryckande, som de svenska laddningarne äro af ringare värde än andra, i förhållande till tyngden och utrymmet. Det står oss nu öppet alt genom en traktat bereda svenska fartyg samma rättigheter, som privilegierade, det vill säga alla andra europeiska nationers. I afseende på resor från andra länder än fartygets hemland, tillåter Frankrike ej främmande nationer att, såsom Allehanda uttrycker sig, friköpa sina fartyg från tonnageafgift m. ., hvarken for traktater eller på annat sätt. Det ar länge varit ifrågastäldt huruvida icke jemväl denna rättighet skulle kunna ?försäljas?. Efter långvarig undersökning har saken omsider hunnit så långt, att en särskild kommission uttryckt den önskån, att tonnsgeafgiften måtte, efter en viss, längre tidrymds förlopp och sedermera gradvis nedsättas, samt slutligen alldeles försvinna, dock endast för fartyg tillhörande nationer som lemna Frankrike vederlag (compensation) för denna uppoffring — ej blott reciroeitet i vanlig mening. Detta är fullkomigen tillförlitligt. Icke ringaste anledning finnes att Frankrike någonsin afviker från denna grundsats, och Allehanda-författaren misstager sig derföre fullkomligt om han tror att Sverge, under närvarande pgeneration eller fraimdeles, skulle kuni.a ?gratis?, såsom ban kallar det, erhålla ringaste lindring, ens för sin direkta skeppsfart till Frankrike. Om köpet? ej afslutes i tid blir priset naturligtvis ock otvifvelaktigt höjdt i mån af varans större värde, derest ?affären? uppskjutes ända till dess att ?handeln? kan omfatta full befrielse från tonnageafgill m. m. äfven vid direkta re sor. I andra hänssenden blir dröjsmålet än dyrare. Det tillfogar hvarje år Sverges handel och Sverges skeppsfart en skada, som svårligen kan uppskattas i penningar. Svenska direkta skeppsfarten till Enogland, der flaggan åtnjuter nationel behandling, sysselsatte år 1843, sedan tullreformen börjats, svenska fartyg af 14,000 läsiers drägtighet. År 1863 utgjorde lästetalet 65,000. Till Frankrike afgingo, direkte från Sverge, år 1843 svenska fartyg om 12,000 lästers drägtighet. År 1863 utgjorde dessa fartygs lästetal blott 9000. Den direkta skeppsfarten till England har således på dessa 20 år år ökats med 364 procent, under det att skeppsfarten till Frankrike minskats med 25 procent. Att tonnogeafgiften och differentiul-tullarne förorsakat minskningen, torde ej af någon bestridas. De svenska fartygen utträngas derigenom allt mer med , hvarje år. Antalet franska fartyg, som besöka Sverge, ökas deremot årligen. År 1860 anlände 101 sådana fartyg till Sverge, år 1861 ankommo 143, år 1862 uppgick anto-. et till 192 och är 1863 till 556 tartyg. Om , onnageafgiften fortfar ännu ett eller annat, ir, blir svenska flaggan en sällsynt raritet franska hamnar. Snart försvinner, den!) relt och hållet derifrån. De franska redei ierna skulle ej beklaga sig om det lyckaI les tt under någon förevändning bereda , lem ett efterlängtadt och länge åtnjutet anp itånd med tillväsahrinvandet af an traktat