VV AN SKENET BEDRAGER?) Af författarinnan till SÅPBUBBLORNA. Det var visst Icke baronens afsigt att alå fästmannen ur brädet, bevars! men han tyekte om att göra erötringar, att ik. Cwsar kunna. säga öfverallt hvar Han framsick: Jag kom, såg och segrade...4 men att beräkna följderna af dylika segrar föll konom aldrig in. Då de unga domerna jemte deras riddare sutto i båten, yttrade fröken Amanda halfbögt till brodern: Emelie har inte sogt åt sin fästman att hon följt med oss till staden. Det är derföre onödigt att du låtsar om att du träffat oss der.4 Jad, bifogade Sjag får be ba vari sågonfing derom. Det vur six för dense-en vunnen för: gel, Emelie ar cke hvilken oförs het hon begict hon nedlät eig ti bedja en ubp fimmande man för her egen trolofvade frugs någonting, om också en obetydlighet. Julius bugade sig och en glädjeblixt spelade i hans öga, då han svavado: ögt rodnande, och inte nämna att En bön från ett fruntimmer är jag alltid lika villig som skyldig att hörsamma. Mur mycket mer, min nådiga, då-den kommer från edra läppar... Emelies aninga? hade icke bedragit heune. På hon, åtföljd of sitt sällskap, återkom hem, var heoneg föstman det första föremål som träffade hennes blickar. Edvards penna mulnade och ett drag af dystert svår. ) Se A. B. n:r 289, 290, 292—294 och 296.