utan fastmer de ännu skönare i ädla yn; lingars hjertan. Och derföre anser jag d äfven för min lycka att hafva egt min verl samhetskrets i staden af evig ungdom. Jag är förlägen, då jag skall besvara d smickrande loford, förstorade genom vär skapens synalas, som här blifvit uttalade Ingen enskild är i våra dagar oumbärlig ingen enskild kan numer med en Aristotele omfatta hela vetandets omfång eller med e Linn ordna hela den yttre naturen. Ni mer må man skatta sig lycklig, om man för mår framföra en eller annan sten till veter skapernas tempelbyggnad, väl vetande, af dessa endast kunna utgöra trappsteg för e kommande slägte. Men allt det sanna, frambringa, är dock endast ett lån afnatu xen, denna ändliga uppenbarelse af det evig Avyos; endast felen och misstagen äro vår egna. Må vi derföre alltid tänka högt or vetenskapen, ringa om oss sjelfva! Det enda sätt, hvarpå jag numera ka visa eder min hjertliga tacksamhet, är e varm och trofast tillönskan af lycka oc framgång under de kommande 50 åren som tillhöra eder. I vetandets verld finna ännu många okända trakter att upptäck och uppodla; för allmänna lifvet finna ävnu många hjelpmedel att uppsöka, mång stötestenar att undanrödja. Ännu återsi många hårda strider för utbredandet oc! fastställandet af bumanitetens och kulturen herravälde. Så glädjande i detta afseend den föreningsfest var, som vi nyligen firat så nedslående äro de våldsbragder, i vår grannskap, hvartill vi detta år varit vitt nen. Må ingen anse sig för ringa att verk: i humanitetens intresse; kunna vi ej sjelfv: leda tidens böljeslag, så kunna vi docl ilja det rätta, hylla det sanna. Det ä kärleken till allt skönt och sannt, som ut gör lifvets poesi; den utvecklar i ungdo mens rosengårdar sina skönaste blommo för att i mannaåldern mogna till gyllent frukter. Måtten I, ädle ynglingar, unde: kommande halfsekel verksamt deltaga i tids arbetet, för mensklighetens högre upplys ning och förädling! Dertill önskar jag ede: lifligt kraft och välsignelse af Den, son icke; är af denna verlden utan öfvervinne: verlden. Vivat, vigeat, floreat atque fructificet ju. ventus academica Upsaliensis! Härpå följde ett af studentkårens ordfö rande höjdt 4lefve den botaniska vetenska. pens ädle och ärorike nestor, Elias Fries! Omedelbart efter sedan studentkåren af. lägsnat sig såg man universitetets prokan sler erkebiskopen samt universitetets rektor ankomma i spetsen för de särskilda fakulteternas dekaner och ett antal akademiska lärare. Denna uppvaktning hade en så mycket större betydelse, som erkebisko. pen jemväl infann sig på konungens vägnar, för att till professor Fries öfverbringa uttrycken af H. M:ts välbehag samt öfver. lemna storkorset af N. O. Erke skopen framförde ock i sin egenskap af prokansler iniversitetets helsning och lyckönskan, äfvensom universitetets rektor uppläste och ifverleranade ett från universitetets kansler inkommet lyckönskningsbref. Professor Fries hade samma dag i hålet extra ordenskapitel blifvit utnämnd till cornmendör med stora korset af N. O.; en irebetygelse, som förut aldrig vederfarits äigon professor vid våra universitet. Bref och telegrammer med helsning och lyckönskan ankommo ock från akademiska konsistoriet i Lund, från lärjungar och vänner i Stockholm, som samlat sig på Hötel Suede till dagens firande, från eforus, lärungar och öfriga vänner i Wexiö, förutom tt stort antal sådana från enskilda vänner eh beundrare. På aftonen var professoren Fries inbjulen till en af akademiska lärare och stulenter anordnad fest i östgöta nations loal, der: festtalet för professor Fries hölls vf professor Toren, och studenten Centerval på vers tolkade hans ära. I går gaf skademistaten middag för hr professorn i vällarmästaren Östlings lokal vid Stora torset, der erkebiskopen höll festtalet och föeslog skälen för den ärade gästen.