verklig handbok för smannen såväl som för medborgaren. Vi tillägga blott, att det framtröder i en vacker och värdig yttre utstyrsel samt är i slutet af femte delen försedt med ett innehållsrikt register öfver hela verket, Jul-litteratur. Det är en förskräcklig tid, den julen, för bokhandlare och bok-köpare! Under den öfriga delen af året komma nyheterna i litteratur helt makligt fram. Det händer, att ett någorlunda digert häfte får ligga och sola sig hela månaden på boklådans disk och i den köpande allmänhetens ögon. — Hvad nytt?? spörjer en läshungrig betraktare af bokhandelstönstren med en viss oro, och med en hulft tragisk hållning hänvisar bokhandels-eleven till disken, hvars gamla janehåll köparen granskat redan för tredje, fjerde gången. Deremot nu! Den ena förlöggaren söker ölverbjuda den andra i de utkommande volymernus antal och utstyrsel, och Sverge har ej så få förläggare. Var bokhandlaren förut förtviflad öfver ?marknadens flauhet?, är han det nu ej mindre öfver ?den rikliga tillgången på platsen?. Han hinner knappt öppna det ena paketet, förrän ett annat påkallar bans uppmiärksamhet, och helt koniys öfver de måvga häftena, banden, volymerna, kastar han fram likt och olikt på sina diskar. Urvalet, granskningen blir under sådana törbållanden nästan en omöjhghet, och mycket godt drunknar i den ännu större mängden af medelmåttigt eller dåligt. Denna sed aw till julen utgifva all slags litteratur medför således många svåra olägenheter, och det är ej första gängen de här framhållas. Men vår röst skall troligen äfven nu förklivga utan att kunna göra något intryck på dötva! förläggareöron. Lätom således saken ha sin gång — ålminstone lör denna gång kan den ej hjelpas. Tu Vas voulu, Georges Dan din!? Här ligger en tjock litteraturhistorisk volym och knuffas med ett nytt drama, der staplas högar af barnhöcker och äter der brösta sig några romanhäften. Låt sel — Svea, folkkalender för 1865, häfdar äfven nu, i sin tjugondeförsta årgång, det anseende som nämnda tirma rättvisligen förvärfvat sig såsom n:r 1 inom vår kalenderlitteratur. Man finner här novelletter, poemer, biografier och Karakteristiker och icke mindre än 28 artistiska illustrationer. Bland det novellistiska pvämna vi en berättelse af Onkel Adam, kallad ?Den hvita pionen; DAmanda, några strödda anteckningar ur Stagnelii lifs, af M. S. Schwartz; Kung Carl och skön Öllegåra?, skizz af Sylvia, efter en folksägen. Bland poemerna finner man ett särdeles käckt och friskt stycke af Sehlstedt ?En vårmorgon vid hafvet?, Loke och BSigyn?, af Hedberg, särdeles lyckligt behandlande samma mythiska ämne, som utgör föremålet för den af Winge målade stora, förtjenstfulla tafla, som nyligen vunnit ew så hfligt erkännande och hvars afbildning i träsnitt börer till kalenderns illustrationer. Ett annat fornnordiskt ämne har Hedberg här äfven poetiskt behandlat, nemligen 7Orvar Odd på Samsö, hvilket illustreras genom två handteckningar af Wallander. I kalendern finnes en längre historisk uppsats af 5. A. Hedin om Sverges och Norges förening för femtio är sedan? samt en serie Skildringar af finska elagfäll? på vanligt sorgfälligt och talent: fullt sätt utförda af G. Thomåe och försedda med 4 illustrationer af Palm. Crusenstolpe har som vanligt lemnat en samling Dödsrunor? öfver det sednaste året bortgångna mera framstående personligheter, och derjemte finnas tvenne särskilda minnesteckningar, nemligen öfver Theodor Bergelin, skritven af Blanche, och öfver Nils Ignell, skvifven af Sohlwan. Till en planch, framställande den blitvande jernvägsbron öfver Mälaren, sluter sig en uppsats Jernvägen genom Stockholm? af Å. B., ur hvilken vi icke kunna uraktlåta att reproducera slutstycket, emedan det kan sägas på ett lysande sätt koncentrera och innefatta hela den argumentation, som under behandlingen at frågan rörande sammanbindningsbanan blifvit förd på den entusiastiska sidan: Men den skall göra en större epok i vårt land den dagen, då sammanbindningsbanans första lokomotiv ilar tvärsigenom Sverges hufvudstad, spränger fram genom tunneln under södra beren, jagar ölver Riddarlijärden. visar sig ett ögonBlick vid Kött-torget och på Riddarholmen, flyger öfver Norrström, dröjer måhända(!) en stund fn en stor öppen plats, omgifven af palatser, öfrika träd och doftande blomsterrabatter — en plats, som för några år tillbaka var ett förpestande träsk — sätter sig. vidare i rörelse och försvinner i norr, medförande dit en knappast dagsgammal helsning från folken i söder. å skall intet afstånd mera finnas mellan Sverges norra och södra hälfter, de tu skola då varda ett; då är allt hinder undanröjdt för en fri och oupp hörlig vexelverkan af idger och saker mellan landskaper, som förr knappast kände hvarann(?) — och Sverge skull ega ett monumentalt storverk mer att visa verlden, ett storverk, som, utgörande dess egen srolthet och ära, måste på samma gång väcka afund (!) och beundran hos jordens mäktigaste folk. — Flora, toilettskalender för 1865, har bidrag af de bekanta firmorna Max. Axelson och Sigfrid Nyberg samt af några andra, hittills såsom vi tro mindre kända, nemligen Daniel, Helmer Blå, Odo, Sigrid, och M. 7 Btörsta utrymmet upptages af Helmer Blås skizz ?Nina, i hvilken stisr nmansla die EX laondarn koM NN 7