Lemnat har han lärdomsstolen Men ati den större skolen, Lifvets skola, lär han än! Der ännu på ålderns dagar Sitter han och stiftar lagar, Vetenskapens vise Nestor, Trotsande förgängelsen! Och hans äras glans är Nordens, Ar den kära fosterjordens, Der hans minne prägladt står, Uti blommorna och gräsen, I de skogens tysta väsen Dem han från förakt och glömska Gaf en plats i blomstrens spår. Länge lefve patriarken, Må kring lunderna och marken Länge än hans välde nå! Må han som en tidens heder Länge än i ljusets leder Föra an sin krigarskara, Och för den i spetsen gå! Och när sent den dagen randas Då den ädles ande blandas Med det ljus den stammar från, Må han, när hans själ befrias, Kasta manteln som Elias, Att på jorden den må tagas Upp utaf en värdig son! —ed— Derefter föreslog professor Boheman er skål för professor Fries måg, grefve C. R. 5. Mörner, samt hans söner medie. kandidaten R. Fries ochingeniören O. Frie: hvilka. voro såsom hedersgäster inbjudna. Denna skål besvarades af grefve Mörner med en annan för Fries lärjungar. Professor Arrhenius uppmanade att tömma en skål för den svenska naturforskningen. Mag. Sohlman erinrade derom, att liksom Fries på ett klart och lefvande sätt framställt de trenne skandinaviska ländernas gemensamhet och frändskap i naturhistoriskt hänseende, så hörde han äfven till dem, som ha öppet öga för den nationella frändskapen mellan nordens folk och tro på en god och lycklig framtid af gemensamma idrotter på era områden. Med ädel värma har han uttalat detta hopp vid de skandinaviska naturforskarnes möten och Elias Fries hörer icke till dem, som gömma eller glömma sin öfvertygelse, så enart den icke har de ögonblickliga konjunkturernas vind för sig, eller rucka densamma efter tidsomständigheterna. Talaren vore derföre öfvertygad, att Elias Fries, om han vore närvarande, skulle högligen gilla, att den skål, som nyss druckits, druckes om med en något större omfattning; en skål för den skandinaviska naturforskningen och en skål för de trenne män, som för närvarande genom ålder, förtjenster, personlig ädelhet och stort anseende bilda ett så vackert nordiskt triumvirat på detta Område: Elias Fries, Christoffer Fotisteea ock Johan Georg Forchhammer! Denna skäl dracks med liflig entusiasm. Med. kandidaten R. Fries föreslog slutligen en tacksamhetsskål för prof. Andersson, som fungerat såsom preses och värd för aftonens fest. . Under lifligt och muntert samspråk förflöto timmarne på ett särdeles angenämt sätt och sällskapet åtskildes först efter midnatt. Bland deltagare i festen, som icke voro Stockholmsbor torde böra nämnas två af Spetsbergsfararne, nemligen adjunkten Dunr från Lund och hr G. v. Yhien från Östergötland och derjeinte kongl. hofpredikanten och kontraktsprosten S. B. Ponten från Österåker.