lande, men som dock har en jemförelsevis stor betydelse redan genom den ?suecs? han vann på sin tid och genom de för denna hans epok slående nyheter, han införde idet svenska dramat. Messenius grundlade, detta måste till hans berömmelse särskildt erkännas, det svenska dramats anseende äfven vid skolorna framför det latinska; det skedde ej utan kamp, men det lyckades. År 1620 rekommenderade till och med rikets prelater dessa svenska komediers utförande såsom ett pedagogiskt bildningsmedel och föreslogo att elouentie professorn i Upsala skulle deri ungomen undervisa. Messenius saknade ej heller helt och hållet efterföljare i det svenska historiska dramat. En sådan var Pryts (död som biskop i Linköping), af hvars 7Olof Skötkonung?, gifven af studenter vid Gustaf II Adolfs bröllop i Stockholm 1620, samt Gustaf I:e7 gilven i Upsala 1621 vid hundraårsfesten till den store konungens minne, hr L. lemnar oss en med rikliga utdrag dokumenterad framställning. Det sednare stycket är snarast endast en dialogiserad krönvika?, det förra är icke utan vissa relativa förtjenster och andas framförallt ett patriotiskt sinne.? I begge spåras Messenii föredöme; Prytz har sålunda äfven sina ?bondscener? och sina inlagda visor, annat att förbigå. Hörande till denna epok, på visst sätt äfven till denna skola, omtalas af hr IL. i sammanhang med Messenii och. Prytz komedier Nicolai Catonii (rektori Kalmar) tragedi Trojenborg?, uppförd 1632 vid et: prestmöte(!) i nämnde stad. Ämnet är här visserligen icke svenskt (ålminston endast på mycket stort afstånd), men styc ket är skrifvet i Messenii art och vittnarhär och der om anlag för dramatiskt skriftstäl leri, som måhända till och med kunna sä as vara både sannare och friskare än sjelfva essenii. Orvar Odd.