STOCEHOLM den 7 Dec. Vi införde för några dagar sedan en oss meddelad väl skrifven prospekt till ett aktiebolag, ämnadt att upphjelpa tvenne at Sverges naturligaste och förnämsta näringar, sjöfarten och skeppsrederirörelsen. Det är ett stort mål, som blifvit detta bolag föresatt:; och vi ej blott önska, vi göra oss förvissade att, om de, som erhålla ledningen af bolagets affärer, veta rätt behandla desamma, detta företag skall blifva lika välsignerikt för hela landet som vinstgifvande för intressenterna deruti. Om bolaget, hvad vi icke betvifla, lyckas uppbringa ett kapital af 4 millioner, hvilket sedermera lätteligen, genom utgifvandet af obligationer, kan fördubblas, synes detta företag komma att blifva det största industriella, som ännu i vårt land blifvit åvägabragdt; det skall icke blott kunna gifva det svenska skeppsbyggeriet en väl behöflig lyftning och afhjelpa den nu rådande bristen på fartyg, utan äfven ges nomdrifva flera vigtiga reformer i vår skeppsutrustning och seglation, hvilka hittills uteblifvit; och det skall, derigenom att bolaget kan upphandla alla förnödenheter en gros och sjelf bestå risken för sina fartyg, kunna göra sig en nettovinst, som icke står enskilda redare eller vanliga små bolag till buds. Men nnder det vi sålunda hysa de varmaste Sp lönskningar för detta företag, kunna vi likväl icke undertrycka den öfvertygelse att grunden till det onda, som man vill afhjelpa, ligger djupare, än att den genom ett enda aktieföretag, vore det än mera omfattande än det nu föreslagna, skulle kunna häfvas. I den förutnämnda prospekten anställes en jemförelse mellan den svenska och norska handelsflottans utveckling under loppet af de sistförflutna trettio åren, och hemtas deraf åtskilliga slutsatser i afseende på orsakerna till våra svenska rederiers lägervall och sättet att afhjelpa detta. Denna jemförelse är icke alldeles riktig, emedan de svenska Örtygens lästetal blifvit för lågt uppgifvet. nligt kommerskollegii berättelser innehöll den svenska handelsflottan, år 1837, icke 49,114 läster, såsom i prospekten uppgifves, utan 66,732, samt år 1862, icke 114.040, utan 148,837 läster. Skilnaden emellan den svenska handelsflottans lästetal vid sistnämnde tidpunkt och den norska flottans (1862 vid pass 270,000 kommersläster) är således, ehuru betydlig nog, icke så ansenlig som det blifvit antaget. Den svenska handelsflottans tillväxt under denna tid har äfven, som man ser, i verkligheten varit större än de i prospekten meddelade uppgifter antyda, hvilket allt vi endast derföre velat i förbigående anmärka, att sistnämnde uppgilter sannolikt komma att i utländska tidningar återgifvas och sålunda, om de icke blefve beriktigade, skulle verka en oriktig uppfattning af den svenska handelsflottans tillstånd. Detta är i sjelfva verket bedröfligt nog; och rederibolagets stiftare hafva i sanning haft skäl att fråga sig, huru det kommit till, att den svenska handelsflottan, såsom nu skett, öfverflyglats af den norska. Men skulle man icke af de funna svaren kunna hemta någon annan lärdom, än den att ett stort bolag bör tillvägabringas? Om det är sannt, att orsaken hvarföre det icke lyckats den svenske redaren att draga lika stor vinst af sina fartyg som norrmannen, skulle till en stor del ligga deri, att, då den svenske redaren, förutom sitt rederi, bedrifver handel och bankrörelse, den norske i de flesta fall uteslutande är skeppsredare; så frågas, hvarföre icke våra redare äro nog upplysta och industriösa att, utan vidare omständigheter, göra sig en så enkel erfarenhet till godo? Då man inser grunden till de norska rederiernas ötvervigt, och då det är en af både teori och erfarenhet bekräftad sanning, att det arbete, hvaråt man uteslutande egnar sig, gifver bästa frukt och behållning, huru kommer det sig då, att våra köpmän, synnerligast i Stockholm och Göteborg, skola nödvändigt lägga sig uti sågverksoch bruksrörelse, imoch exporthandel, jemte det de bedrifva rederi-affärer? Vi frukta att grunden härtill ligger deruti, att rederi-affären icke synes vederbörande nog lysande. Man är i Sverge icke nöjd med att göra vinster och vara förmögen; man vill äfven, och framför allt, synas vara rik och ega omfattande affärer; den anspråkslösa rederi-affären kan då icke, för sig allena, vara nog tilltalande. enna benägenhet för prål och sken har man äfven uti den i tidningarne införda. icke-officiella anmälan erkänt, då man förklarat att ?en för stor lyx vunnit insteg inom den svenska handelsflottan, hvilket gjort det omöjligt för den svenske redaren att kunna förtjena med sina fartyg i en fart, sådan som trädfarten, hvilken erfordrade lika stor verksamhet som sparsamhet.? Af hvem beror nu denna lyx? — Af redarne sjelfva ! Man tillskrifver denna ?inrotade ovana? le lyckliga fraktaffärer den svenska hanlelsllottan någon tid gjorde emellan Ostndien samt Brasilien och Europa; men lessa fraktfärder äro lätt räknade, och den vinst, som kunnat deraf skördas, blefve lltför dyrt betald, om våra landsmän skulle leraf låta sig förledas att föralltid bedrifva kepprederiet på ett luxuöst och oförstånligt sätt. Lika obegripligt det förekommer ss att våra nuvarande rederier kunna känia sig fångna i så lumpna band, lika litet unna vi förstå omöjligheten för dem att, om det också skulle erfordras enskildt eller nan för man, ?bekämpa en sådan ovana?. Vore det väl omöjligt för en enskild redare tt, lika väl som han nu först till norrmanren säljer att fartvoe Ach sedan hefraktar