olyckliga föräldrar, hvilka lemna dem alldeles utan värd och tillsyn, ja stundom sjelfva äro nog usla att leda de unga n på lastens bana, I vissa fall, der skulden åter mindre drabbar fö äldrarne, faller den desto tyngre på de älare personer, hvilka befrämja de ungas begär och vanarter genom att låta dem tillfredsställa dem, eller derigenom att de med liknöjdhet åse deras törfall, då de ofta kunde och borde förhindra det. — Följande brottmålsransakning, som lör några dagar sedan förekom å rådhusrättens sjette aldelning, lemnar ett beklagligt bevis för sanningen af denna skildring: En grosshandlar L. härstädes hade i April månad detta år antagit en mindre pojke såsom Köntorsgosse, och som dennes föräldrar, vältindt vaktmästarfolk, hade godt renomme om YC föll det honom icke in att hysa något misstroende till gossen, utan lemnades honom nyckeln till kontoret, hvarest fru L. stundom upper höll sig, då hennes man var frånvarande, och der i en pulpetlåda en hushållskassa förvarades. Under loppet af sommaren fick gossen stundom bära bref till posten, innehållande penningar. En gång hade hr L. i ett sådant inneslutit 10 21r och en annan gång något öfver 30 rdr. Då dessa bref emellertid framkommo till adressorten, voro de toma, men likväl förseglade med hr L:s vanliga sigill. Vid ett annat tillfälle bortkom ur hr L:s plånbok, hvilken han hade förvarad i en. rockficka, 50 rdr, under det Rn låg och sof. Äfven ur den omnämnda hushållskassan försvann den ena sedeln efter den andra, till ej obetydligt belopp. Hvem tjufven var, visste ingen, ty mot gossen hyste man ej någon misstanke. Denna riktades istället mot alldeles oskyldig person, som togs i förhör, men naturligtvis bedyrade sin oskuld. Dagen före upptäckten af den verklige brottslingen nedlade fru L. med afsigt i den förenämnda pulpetlådan, hvars nyckel bortkommit, en 10-rdrs-sedel och några ettor, och påföljande dag befanns den förra bortstulen, men desednare lågo qvar. Nuäntligen uppstod misstanka mot gossen, som togs i förhör. Han nekade fräckt till en början och kunde först förmås att bekänna det han töröfvat alla ofvannämnda stölderna och flera andra, sedan polis tillkommit. Brefven hade han brutit, uttagit penningarne och åter förseglat dem. Tillsammans med andra minderåringar hade han sedan i sus och dus förstört de stulna penningarne, då och då gjort utflykter till utvärdshus, der man rumlat om med Besked. Ett par tillhåll för liderliga qvinnor hade äfven besökts. Anmärkningsvärdt härvid är lättsinnet hos en äldre, 31årig maskinist, som vid åtskilliga tillfällen åtföljt pojkarne och deltagit i deras utsväfningar, hvilka oanmärkt af värdshusvärdar fått passera. Till den omförmälda maskinistens ursäkt kan dock anföras, att han synes vara något slö till förståndet. Vid de föreställningar, som gjordes honom af domstolens ordförande, erkände han nu under tårar, att han insåg hur dåligt han handlat. Målet är uppskjutet till en annan dag, då en af pojkarne, som nu sednast uteblef, skall hemtas upp till rätten, och tillätos de tilltalade nnder tiden vistas på fri fot, enär allesammans äro minderåriga och dessutom hafva sina föräldrar här i staden boende. Enköping den 2 Dec. Måndagen den 21 Nov. på vällen tilldrog sig vid Litslena gästgifvareård den olyckliga händelsen att rekryten vid Uplands regemente Ad. Tyr fick tvenne så svåra slag af en fällknif i hufvudet, att hufvudskålen bräcktes och intrycktes så att hjernan rann ut. Tyr hade ögonblickligen fallit omkull, men derefter rest sig och gått ensam in i drängkammaren, der han sökt torka blodet af sig. Erfteren stund måste han dock intaga sängen och blet allt sämre oaktadt tillkommen läkarehjelp på både tisdagen och onsdagen. Intörd till länslasarettet i Upsala afled han derstädes förl. tisdag. Efter de uppgifter, som Tyr i listiden lemnat, lärer garfvaregesällen Carl Aug. Husselius, som på måndagsmiddasen lemnat sin kondition hos varfvaren Wändahl här i staden, vara våldsveraren... Husselius skall i rusigt tillstånd kommit till Litslena, hvarest han genast börjat sällskapa med der förut innevarande rekryten Tyr och smeden Björkman, med hvilken sednare H. kommit i ordvexhing i anledning af ett ouppfylld vad rå 50 öre om möjligheten att kunna med handkraft slå upp en halfspänd H. tillhörig ny fällknif. Tvisten hade fortsatts ute på gården, der i mörkret Tyr i stället för Björkman, som fårt löfte om märken, tilldelades de slag, som haft den beklagliga påfö ränvinet spelar äljden. här åter hufvudrollen. .. Som genast efter slagens utdelande lemnade gästgifvaregården, ehuru han för natten betingat sig herrberge, efterspanas för att i häkte inmanas,