föräldrar dogo? Ni har inte tillbragt dem i Brescia.x Nej, ers nåd, svarade Andrea lugnt, jag vistades i främmande land, i Frankrike, Holland och Spanien. Sedan jag hade förtärt mitt lilla arf, måste jag beqväma mig till att bli betjent. Hvar har ni edra betyg? De frånstulos mig jemte en koffert, som innehöll allt det lilla jag egde. Jag var då trött vid det osäkra kringflackande lifvet och återvände till Brescia. Mina herrskaper hade begagnat mig till att då och då örrätta tjenst såsom sekreterare. Jag försökte mig hos en advokat, och ers nåd har sjelf framför sig intyg på att jag lärt mig att arbeta. Medan han sade detta med en lugn och underdånig hållning, med hufvudet något framåtlutadt och hatten i båda händerna, trädde plötsligt en af de maskerade heirarne fram till bordet, och Andrea kände en genom: trängande blick fästad på sig. Hvad heter ni? frågade inqvisitorn med en röst, som förrådde en hög älder. Andrea Delfin, såsom mina papper utvisa. Betänk att det är er död, om ni söker att föra det höga tribunalet bakom ljuset. Öfverväg ännu en gång ert svar. Om jag nu sade er, att ert namn är Candiano.t En kort paus följde på dessa ord, under hvilken man kunde, höra väggsmeden borra i husets bjelkar. Åtta forskande ögon stodo fästade främlingen. Candiano? sade han långsamt, men dock med fast stämma. Hvarför skulle jag heta Candiano? Jag skulle verkligen sjelf önska det; ty såvidt jag vet, är Candianos hus rikt och förnämt, och den som bär det namnet behöfver inte mödosamt förtjena sitt bröfl med pennan.