efter, är redan nu utom allt tvifvel. KL NE Med anledning af de hedersbetygelser, som nu tilldelas konungens bröder, tyska prinsar, hvilka på sin höjd såsom benådade upprorsmän skulle tolereras, yttrar danska Dagbladet : ?En kungörelse för armån bringar till officiel kännedom, att genom en allerhögsta resolution af den 25 Nov. H. H. prins Julius af Slesvig-Holstein-Sönderborg-Gläcksborg, riddare af Elefantorden och Dannebrogsman, blifvit utnämnd till öfverstelöjtnant ä la suite i armen med tillåtelse att bära den för officerarne af gardeshusarregementet fastställda uniform samt alt denna utnämning räknas från den 28 sistlidne Februari. Hvem denne prins Julius är, och hurudant hans förflutna politiska lif varit, är våra läsare tillräckligt bekant. För några dagar sedan talade en insändare, som säkert icke anat, hvilka särskilda utmärk ser voro denne person förbehållna, tillfälligtvis derom i en artikel, som hufvudsakligen var riktad mot en annan tidning. Prins Julius är en son till den med en syster till Fredrik VI:s drottning förmälde hertig Fredrik af Sönderborg-Beck, hvilken vid Glicksborgska liniens utslocknande erhöll dennes titel och dog 1831, efterlemnande en talrik familj. Han är en broder till H. M. konungen, men tillika broder till hertig Carl af Glicksborg, och det var olyckligtvis icke den förres, utan den sednares exempel han följde, då 1848 års uppror utbröt. Sjelf den femte af de gläcksborgska bröderna bröt prins Julius sin ed och slöt sig till det af Augustenborgaren länge förberedda upproret. 1848 ryckte han in i Jutland såsom löjtnant i 2:dra slesvigholsteinska dragonregementet, der hans äldre broder Fredrik var ryttmästare och hans yngre broder Hans (eller Johan, som han då kallades) likaledes löjtnant. Äfven i 1849 års fälttåg deltog prins Julius jemte båda de här ofvan nämnda bröderna ; efter slaget vid Fredericia bragte antingen han eller prins Hans första underrättelsen om detta nederlag till kurhessarne, flyende på en bondvagn medan de danska kulorna susade kring hans öron. Under närmare fjorton är har nu denne person, som af utomordentlig kongl. nåd erhöll amnesti efter freden, varit försvunnen från den danska offentlighetens synkrets; han har förmodligen fört det ömkliga lif, som är fattiga tyska prinsar förbehållet, har väl flackat omkring mellan de många småhofven och cirkulerat mellan sina bättre lottade slägtingar, eller har han liksom de augustenborgska prinsarne funnit en tarflig utkomst såsom subalternofficer i preussiska armen. Men nu knappt ett år efter H. M. konungens tronbestigning, återfinna vi denne prins Julius, prydd med fyra de största hedersbevisningar och utmärkelser, som här i Danmark kunna gifvas utmärkta förtjenster, trohet emot konungahuset och hederlig vandel: han är pryda med Dannebrogsmännens hederstecen), bär titeln Höghet och är riddare af Elefantorden och nu sednast utnämnd till öfverstelöjtnant i danska armen med rätt att bära dess uniform. Han är för öfrigt icke ensam om all denna utmärkelse. Hans broder prins Hans, som tyckes vilja hedra Danmark med ett längre vistande, är i nästan lika hög grad beprydd med danska utmärkelsetecken, och han är här icke blott såsom sin kongl. broders t, utan betraktas såsom en staten tillhörande person, åt hvilken vigtiga värf kunna anförtros. Man lärer ännu icke hafva glömt, att under Danmarks allra farligaste kris, medan vårt fädernesland sväfvade mellan lif och död, var det denne prins Hans, den slesvig-holsteinske dragonlöjtnanten från förra upproret, som skickades härifrån i egenskap af utomordentligt sändebud med ett betydelsefullt förtroendeuppdrag. Hur är det nu möjligt att en dansk resering, som är mån om sin egen och lan dets värdighet, kan inlåta sig på att bort kasta höga hedersbevisningar på sådana personer, som aldrig gjort landet det all raminsta gagn, utan tvärtom efter förmåga sökt skada det? Hur kan specielt h. exc. oenerallöjtnant Hansen, som har så varm sänsla för armåns ära och hatar hvarje otrohet, gifva en f. d. upprorsmakare, en man, som trots sin höga ställning svikit sin ed, rätt att bära danska armåens uniorm? Vi veta icke, hvad den 28 Febr. är ör en dag, om det måhända är H. Högrets höga födelsedag, elter om den är vald ;medan general de Meza den dagen förlida år ändtligen afskedades från ötverbefäet, och detta offer kräfde en motvigt. Men det veta vi, att den icke betecknar ågon förtjenst, som prins Julius inlagt ) Tidningen nämner detta i första rummet, ty utdelande af detta hederstecken åt en sådan erson innebär utan tvifvel den största oegentigheten. Dannebrogsmännens silfverkors utgör när det ensamt erhålles en lägre ordensl: grad, förhållande sig till riddaregraden såsom . svärdsmannatecknet hos oss till svärdsorden; . men när detta hederstecken tilldelas någon som förut är riddare innebär det en mycket : hög hedersbevisning, utmärkande en hög grad af patriotism samt specielt ett äkta och mängfaldigt bepröfvadt danskt sinnelag lj Aftonbladets anmärkning. I: