och med undanteg al ett mindre rum alldeles obeboeligt, hvarjemte de der inrymda fattighjonens antal nedgått till — två. Dessa förhållanden, som ingalunda öfverensstämde med de ädelmodiga stiftarnes afsigter, föranledde possessionaten A. erholtz på Kungsberg, att åtaga sig Till Fogdö församling, eller d styrelse, hemställde han på tvenne sockenslämmor i Oktober månad 1861, om icke begge, eller endera, med kännedom om det bedröfliga skick, hvari fattigvårdsanstalten vid Bergshaommar befunnes, borde vidtaga lämpliga åtgärder för att hålla stiftelsen vid makt. Men derå fästades intet afseende, sedan församlingens pastor förklarat att hospilalsinrältningen vore alt betrakta såsom en familjeangelägenhet, och att församlingen och fattigvårdsstyrelsen icke hade någon befogenhet att affordra fideikommissarien (som innehaft Bergshammar sedan 1830, då kapitalet utgjorde omkri 18,000 rdr), någon redogörelse för st sens handhafvande. Allt hvad fattigvårdsstyrelsen kunde i frågan göra, vore att fästa vederbörandes (fideikommissariens?) uppmärksamhet på det obestånd, hvari stiftelsen för närvarande befunne sig. Härmed icke nöjd, ingaf hr Söderholtz till justitiekanslersembetet en skrift, försedd med nödiga bilagor, för att påkalla dess medverkan till sakens lagliga beifran. Öfver denna skrift infordrades friherre C. Ph. Sacks, såsom innehafvare af Bergshammars fideikommiss, förklaring, hvilken innehöll, jemte åtskilliga slängar till hr Söderholtz, dels en relation om fattigvårdsanstaltens tillkomst, och dels slutligen det, af handlingarne likvisst icke konstaterade påståendet att 7:nga andra än slägtingar (till grefvinnan Lillie) ega alt fordra redo för dens:a inrättning?. Härpå afgaf hr Söderholtz påminnelser, och framhöll att friherre Sack i intet väsentligt fall bestridt, än mindre vederlagt hans uppgifter, och styrkte med transumt af, efter friherre J. G. Sack upprättad bouppteckning, att stiftelsen 1830 i dennes sterbhus egde en fordran, förutom cirka 8000 rår, som voro deponerade i rikets ständers bank, af 4204 rdr bko, som då mottogs afnärva rande fideikommissarien, samt yrkade slutligen att han måtte tillhållas upprätta räkning öfver hospitalsfondens förvaltning, och styrka att hospitalshuset blifvit iordningställdt, att det bestämda antolet fattighjon blifva der inrymda, och att de undfå dem tillerkända förmåner. På grund af hvad sålunda i målet för kommit, aflät justitiekanslern den 5 Maj förl. år en skrifvelse till konsistorium i Strengnäs, enär dels af de bifogade handlingarne inhemtades, att den oftanämnda stiftelsen icke vårdas på ett med stiftarnes afsiat öfverensstämmande och för inrällningens framtida bestånd betryggande sätt, och dels jemlikt k. cirkuläret den 10 Oktober 1806 biskop och konsistorium åligger att öf vaka alla sådana fromma stiftelser, som icke blifvit ställda under särskild publik styrelse. Friherre Sacks förklaring, infordrad af konsistorium, går derpå ut, att sti ä enskild natur och icke hänför g till sådana fromma stiftelser, som under konsistorii uppsigt äro ställda, emedan i annat fall den af stiftarne bestämda uppsigten och kontrolien de facto skulle upphäfvas? : att ?i mån af tillgång å fonden? utbetaltes 6 rdr 25 öre qvartaliter till hvarje fattigbjon att om än för det närvarande ett mindre antal hjon än åtta finnas i hospitalet inhysta, flera än 5 under långa tider på en gäng varit der boende, och att förutom de nu å fattighuset intagna (Söderholtz uppgift att deras antal utgjorde två bestriddes icke) erhöllo flere andra, som bodde utom hospitalet, qvartalspenningar; att Bergshammar bidrog äfven till fattigvården i församlingen, att stiftelsen egentligen afsåg att bereda vård och underhåll åt orkeslösa äldre personer som egnat sig såsom tjenstehjon eller arbetare åt fideikommissarien, men att egendomen nu omkring 20 år varit bortarrenderad, hvarunder egaren icke behöft några arbetare vid egendomen, och att hr Söderholtz icke gittat uppgifva någon enda af grefvinnan Lillies arfvingar nämnd eller tillsatt person, som blifvit förvägrad understöd.? 1 törklaringen bestrides dock icke uppgiften om fattighusets ytterst bofälliga skick. Domkapitlet aflät derefter till justitiekansleren ett protokoll, hvaritillkännagafs att domkapitlet i saknad af för målets bedömande nödiga handlingar, och isynnerhet af målets beskaffenhet såsom cen ren familj2angelägenhet?, ansåg detsamma ligga utom sin befogenhet. Att emellertid domkapitlet härutinnan oförsvarligt misstagit sig, är uppenbart af föreskriften i det af justitiekansleren åberopade cirkuläret den 16 Okt. 1806, hvari stadgas: Vidkommande sedan andra fromma stiftelser; så emedan, enligt kyrko-ordningen, biskoparne och konsistorierna åligga allmän vård öfver fattiganstalter; thy kan det biskopen och Eder icke betagas, utan bör eder pligt vara att, i anseende till alla sådana fromma stftelser, som icke blifvit ställda under särskild publik styrelse, om dem infordra nödiga upplysningar samt behörigen tillse att testators vilja blifver noga uppfylld och efterlefvad, äfvensom I egen rättighet att infordra redogörelse för medlen och sjelfva förvaltningen och, enär något sådant dervid finves vara försummadt, som I ej kunnen rätta utan vederbörandes biträde, I då bören vända Eder till vår befallningshafvande eller domaren, efter omständigheterna och sakens beskaftenhet, vid hvilka tillfällen vår befallningshafvande eger att förordna ett allmänt ombud till utförande af den fromma stiftelsens rätt; hvilket allt Vi velat Eder till behörigt iakttagande härmed i nåder tillkännagifva — — —? Då emellertid domkapitlets uppfattning om dess pligt i förevarande fråga icke delas af justitiekansleren, har han den 27 Maj innevarande år hemställt till K. M:ts pröfning, om vid hvad domkapitlet i detta hänseende yttrat bör bero, eller om ytterligare åtgärd till bet: yggande af ifrågavarande stiftelse bör vidtagas. — Derpå har K. M:t i förlidne Juli månad svarat, att kongl cirkuläret den 16 Oktober 1506 hade på förevarande fall tillämplighet, hvarom justitiekanslers-embetet skyndsamt underrättade konsistorium i Strengnäs. Vi förmoda att hr Söderholtz, som så varmtoch verksamtintresserat sig för den oftanämnda fattigvårdsinrättningens återställande. icke skall underlåta att med uppmärksam