roende, med den här af mördare, hvilka man skickade mot de motspänstiga och genom. otaliga amnestidekreter löste från sjelfva det straffsom deras samveten kunde pålägga dem. Huru man sökte att åstadkomma split i familjerna, förgifta vänskapen och köpa svek. och förräderi i skötet af den närmaste blodsförvandtskap, detta har ni känt längre än Jag. . Icke heller skulle det minne, som jag genom mina lösa seder efterlemnati Venedig, länge skydda mig för misstanken att äfven jag en dag skulle kunna blifva farlig. Då jag för min syster sökte tillåtelse att mottaga en tysk herres hand, gaf regeringen helt tvärt afslag derpå. Man trodde att jag och min bror stod i hemligt förstånd med den kejserliga politiken och beslöt att låta oss umgälla detta förmenta förräderi. Några klagomål inom provinsen mot dess guvernör, hvilka min bror och jag äfven undertecknade, gåfvo inqvisitionen tillfälle att fånga oss i sitt nät. Min bror blef kallad till Venedig för att rättfärdiga sig. Då han kom dit, kastades han in i blykamrarne, och under loppet at många veckor sökte man, än genom hotelser och än genom lockande löften, förmå honom till bekännelser. Detta sitt steg behöfde han icke ursäkta, det var lagligt. Någonting annat hade han icke att bekänna, och enär vi icke hade företagit någonting mot staten, så måste man slutligen släppa honom. Man tänkte emellertid icke på att benäda honom. Jag hade sjelf skriftligen bedt honom att icke genast resa sin väg, för att icke väcka nya misstankar. Vi ville hellre sakna honom under några månader längre. Då han slutligen kom skulle vi förlora honom för alltid. Han aftynade till följd af ett lång