ANDREA DELFIN. SA NOVELL PAUL. HEYSE. Bedar detta samtal läste jag dag och natt i en bok, som jag förr aldrig hade bevärdigat med en blicz, i mitt fäderneslands historia. Frukten af detta studium blef den, att jag, drifven af fasa och afsky, för alltid lemnade den stad, som en gång hade l beherrskat länder och haf, och nu var slaf1 vinna under ett beklagansvärdt tyranni, utåt lika vanmäktig, som inom sig olycklig och våldsam. Jag återvände till mina syskon. Detlyckades mig att varna min bror, att för honom afslöja förruttnelsen uti det lif, som på afstånd syntes så glänsande. Men jag etänkte icke att allt hvad jag gjorde, för att rädda honom och oss, endast så mycket säkrare skulle störta oss. Ni känner den afund, med hvilken de maktegande i moderstaden Venedig i alla tider betraktat adeln på dess fastlandsbesittningar. Äfven i de tider, då det var en ära att tjena republiken, hade man icke upphört att frukta att dessa besittningar skulle affalla. Nu, då egna felsteg och oundvikliga olyckor hade framkallat en förändriog uti Venedigs verldsställning, blef denna fruktan en källa till de oerhördaste ränker och brott. Låt mig tiga med de öden, hvilka jag åsåg i grannskapet af min provins, med de utsökta medel, genom hvilka man sökte krossa den friaulska adelns sjelfständighet och obes) Se ÅA. B. n:r 274 och 215