STOCKHOLM den 28 Nov. — Under loppet af flera år hafva vi ansett oss skyldiga att erinra vederbörande om behöfligheten af tidsenliga instruktioners utfärdande för generalpoststyrelsen, öfverintendentsembetet och landimäteriet. De begge förstnämnde embetsverken blefvo ändtligen under förlidet och medlet af in-! nevarande år, på finansministerns föredragning, med nya instruktioner försedda. Men den lika mycket af behofvet påkalJade landtmäteri-instruktionens utfärdande fördröjdes alltjemt, och förslaget dertill skulle sannolikt ännu ha hvilat i civildepartementet, om icke dess chef af sistförsamlade ständer erhållit en lämplig erinran, hvilken slutligen hade till följd att ny landtmäteri-instruktion af Kongl. Maj:t fastställdes den 6 sistl. Augusti. Emellertid hafva derefter mer än tre månader förflutit innan nämnde instruktion hann blifva tryckt och genom Svensk författningssamling offentliggjord — en långsamhet, som vittnar om allt ånnat än ferm expedition). Värdet af de mänga i landtmäteri-instruktionen intagna nya föreskrifter kunna vi icke bedöma; men ett ha vi deri inhemtat, som särdeles tillfredsställer oss, enär ätven vi arbetat för framgången deraf. Alltsedan nuvarande chefen för landtmäterikontoret, hr Falkman, tillträdde sit embete (1849) har han städse påyrkat att rikels ekonomiska karteverk icke borde utgöra föremål för nämnde kontors verksamhet, och han har derför anfört skäl, som onekligen äro öfvertygande. Han har dock för sina åsigter i detta fall ofta blifvit hårdt bedömd, och de af honom åtskilliga gånger i ämnet gjorda framställningar hafva alltid af regeringen afslagits, sednast 1859, då på statsrådet Almqvists föredragning en kunglig skrifvelse i särdeles onådiga — man kan säga till och med i sårande ordalag — till hr Falkman expedierades. Öfvertygad om riktigheten af den id han förfäktat, och med ihärdig oförskräckthet, förnyade han likväl 1862 sitt förslag, hvilket då understöddes af alla sakkunniga som deröfver blifvit hörda. Efter 15 års ihärdiga ansträngningar har hr Falkmans förslag nu äudtligen blifvit af K. M:t bifallet, så att generallandtmäterikontoret, genom den nya instruktionen, blifvit befriadt från all befattning med det ekonomiska karteverket. Huru med detsammas bearbetning framdeles skall tillgå är väl ännu icke förordnadt; men antagligt är, att något förslag gerom kommer att näst sammanträdande ständer föreläggas, rimligtvis i enahanda syftning som af hr Falkman städse påyrkats, nemligen att bearbetningen af det nämnde karteverket skall öfverflyttas på topografiska kären. Först derefter kan man ega visshet om att detta vigtiga arbete blir utfördt till verkligt gagn för det allmänna, med behörig drift och utan allt för stora kostnader, En annan åtgärd i den nya instruktionen, som vi anse lika behörig som ändamålsenlig, är, attlandtmäteristyrelsen, som i många år varit provisorisk, under det att dess aflöningsstat varit definitivt bestämd, nu blifvit behörigen ordnad. Men ett par oformligheter i den nya instruktionen kunna vi ej underlåta att framhålla, enär de ingalunda äro betydelselösa. Den första delen af instruktionen förråder en, men det öfriga en annan författare, en omständighet, som ieke vore at någon betydenhet, såvida begge författarne arbetat efter samma plan. Så är dock icke fallet. Fanudra till och med 7:e paragraferna, hvilka hvardera äro ganska långa och innehålla en mängd särskilda bestämmelser, är icke hvarje moment numereradt, hvaremot de följande paragrafernas samtliga momenter äro med nummer försedda, en åtgärd, som tvifvelsutan i hela författningen bart vidtagas. Då nu vid förekommande tillfällen något moment i 5S 2 till och med 7 skall åberopas, blir det nödvändigt att upprepa momentets ordalag, hvilket vållar en onödig vidlyftighet, som kunnat undvikas om — såsom för: öfrigt fallet är i instruktionen -— momenterna varit med nummer försedda. Vidare är det en oformlighet, ait icke säga en brist uti instruktionen, att hvärken vid börjanseller slutet af densamma meddelas, att alla hittills gällande författningar — till antalet ganska stort — hvilka genom den nya instruktionen skola ersättas, blifvit upphäfda. Denna försummelse, som, såvidt vil. kunna erinra oss, saknar sitt motstycke i någon annan författning, kommer: tvifvelsos mA utan att framdeles vålla mycken osäkerhet, hvadan önskligt vore, att eivilministern oförtöfvadt åstadkomme en behöflig rättelse i detia fall. I öfverensstämmelse med hvad för cheferna i andra styrelseverk eger rum, har K. M:t förordnat, att chefen för landtmäteriet ?hädanefter skall ega värdighet och benämning af generaldirektör?. Men i sammanhang detmed har K. M:t förklarat sig vilja vid nästkommande riksdag aflåta proposition ?om upptagande af generaldirektören för landtmäteriet bland de embetsmän, hvilka enligt 35 i regeringsformen innehafva förtroendesysslor, de der utan förslag tillsättas?. — För vår del anse vi att ett bifall till den bebådade propositionen är ganska betänkligt. Vi inse icke något giltigt skäl hvarföre ej förslag till återbesättandet af ehefsplatsen i generallandtmäteri) Så vidt vi kunna erinra oss, är det numera endast statistiska byrån som saknar instruktiou.