na en högre virtuositet som fiolspelerska, men deremot för sin egen del intet ögonblick tviflat på att hon skulle förr elter sednare bliva den stora sängerska, hon nu redan synes vara. Medan hon uppehöll sig i Berwalds hus, lät hon mer än en gång höra sig i enskilda mindre kretsar och vann allt flera och flera sympatier ; genom samma mästares bemedling blef hon äfven kallad att sjunga hos hertigen af Östergötland, hvilken, liksom den öfriga kungliga familjen, från denna stund lifligt intresserade sig för henne och sedan äfven i gerning lemnat henne uppmuntran och understöd på hennes konstnärsbana. Det har berättats oss, att då hon skulle uppträda vid det furstliga hofvet och då rönte någon betänklighet dervid på grund af sin — toilett, fick hon sig en med aftonens högtidlighet och ära ötverensstämmande habit, tillsänd af grefve Hamilton, öfverståthållaren, hvilken händelsevis nu hade blifvit underrättad om att den unga sångerskan vore född på ett af hans gods; hur pass långt denna patriarkaliska godhet möjligen sedan sträckte sig utöfver den svarta sidenklädningen, är något, hvarom både historien och anekdoten iakttaga en hårdnackad tystnad. För att bereda Christina Nilsson medel till erhållande afen fullkomligare virluos-skola, föranstaltades ändtligen i Stockholm en offenilig konsert, der hon för första gången uppträdde för en större publik och för ?de recensenters skara? ; resuliatet understeg de förväntningar, hennes beskyddare och beskyddarinnor hade gjort sig. Vi hafva redan ofvanför erinrat derom, hurusom kritiken gjorde processen temligen kort med den stackars flickan; å ena sidan fann man henne ännu alldeles för litet Michal, för att gälla något från den of ficiella ?vokaloch instrumental-konsertens? högre ståndpunkt sedt, å den andra syntes hon icke längre tillräckligt bondflieka för alt ens vara riktigt pikant, och man vände sig ifrån henne med en axelryckning. Man glömde härvid framför allt, att detta ännu var ett barn; men olyckan var måhända den, att detta barn likväl redan var öfver dessa lyckliga åtta eller nio år, då i våra dagar en gryende talang har privilegium på att få ?fulla hus? hvarenda qväll. OChristina Nilsson befann sig just vid denna epok i den kritiska öfvergången mellan hvad i naturen är April och Maj; med afseende på pojkar kalla vi det med ett icke vackert, med betecknande ord: slyngelåren. Till och med en musikrecensent låter någon gång, oaktadt all sin lärdom och alltt sitt allvar, förleda sig af det yttre hos en debutant; att af denna arma flicka, så ointressant för ögat, så utan hållning, så utan sätt att föra sig, och utan denna det första ögonblickets trollmakt?, skulle om någ blifva: en tjuserska, derom drömde ännu ingen. Christina Nilsson hade uppträdticke utan all förhoppning, hon uppträdde stan något ?välkommen igen !? y Emellertid öfvergafs. hom ieke--ett enda ögonblick af sin beskyddarinna friherrinnan Leubusen och Franz Berwald, dät sig lika litet bringas ur fattningen af detia första, nära nog misslyckade, försök. Hur blygmt än hr Berwald nu efteråt, sedan hans lilla elev blifvit Pariser-operans illustration, drager sig undan för det offentliga erkännandet af hvad audel han har haft i denna stora. framgång, som tillika är en heder för vårt fädernesland, måste det dock upprepas, att utan hans ihärdighet och hans nästan profetiska blick med afseende på Christina Nilsson, den; lilla smålandsflickan, skulle denna dock måhända aldrig blifvit hvad hon nu är. Berwald hade fått det i sitt hufvud, att hans elev skulle blifva skickad till Paris, friherrinnan Leuhusenr ar icke den, som tvekade. att härutinnan förena sig med honom. Det skulle komma att kosta pengar, mycket pengar, de måste anskaffas; de blefvo anskaffade. Friherrinnan L. lyckades vinna eo mäktig bundsförvandt i och för sin och Berwalds redan fast beslutade: plan i en rik privatmarj Göteborg, hr grosshandlaren: K.; det: är sannolikt, att bidrag till ändamålet äfven lemnades från andra håll och det har bland annat blifvit sagdt, att ett kraftigt handtag dertill blifvit räckt af mer än en utaf den kungliga familjens medlemmar; kort och godt! triberrinnan L. hade den tillfredsställelsen att ändtligen kunna säga hr Berwald, att hans lilla elev verkligen nu komme att resa till Paris; friherrinnan tog steget ut med en nästan moderlig ömhet, i det hon sjelf förde Christina Nilsson med sig till Frankrikes hufvudstad och icke. släppte henne der förrän hon sett henne: installerad i ett aktningsvärdt privatlogis och satt i skola hos ett par af de förnämsta konstprofessorerna på platsen, bland andra den berömde Masset, hvilken har förtjensten af flera andra svenska sångerskors utbildning, amt den icke mindre celebre Wartel. Detta är för omkring 4 år sedan. Allt hvad Franz Berwald från början hade anat och väntat sig af Christina Nilsson, den tiden hon här hemma af åtskilliga andra musici betrakvades med endast tvekan och misstro, bragtes inom en jemförelsevis ganska ringa tid till full blomstring ge nom hennes studier i Paris. Hennes sångoch musiklärare fattade snart den högsta nke om hennes inneboende talang och -äflade med hvarandra om att uppodla den; det är nogsamt bekant med hvilken uppoffrande itver och verklig kärlek en fransk professeur? drifver en elev framåt, från den stund han blifvit öfvertygad om att han har lör sig ett ämne, plein davenir.7 Den ?lilla smålandsflickan? försumwade icke tillfället att samtidigt med sin talavgs utveckling och fullkomnande tillegna sig en allmännare bildning, och hennes lyckligt naturanlag i flera riktningar kommo henne härvidlag till pass. Hon skall med en förvånande lätthet hafva lärt sig icke blot: franska språket, men äfven italienska och tyska, hon bar fått verld? och hon ha iörvandlats till en fint bildad dam med smak, med hållning, till och med med mera energi. än man skulle döma till efter hennes något veka utseende. Hon har icke blott, nästan som genom ett trollslag, framträdt såsom den fulländade artisten, hon är älven — une charmante personne?, och det