nillegångsoch Fot Rättegång om Bergianska trädgården. (Slut fran gårdagsbl) Wennström intygade, att han, som under lonpet af sommaren 1859 tvenne gånger besökt trädgården. då funnit den ändamålsenhgt vårdad, hvilket bäst bevisades deraf, att arrendatorn, direktör Lundström, derpå samlat förmögenhet, hvilket ej skulle varit fallet, om trädgården vanskötts; att vittnet, som kände innehåliet af testators önskan med donationen, i allmänhet funnit trädgården så ordnad, att den motsvarade fordringarne på trädskola. hvaremot man på en större undervisningsanstalt kunde hysa högre anspråk. Trädgården hade i allmänhet skötts på ekonomiskt vis, och att hvad det ogräs, som funnits, anginge, det ej varit värre, än som vanligen plägar finnas i alla arrenderade trädgårdar, som skötas ekonomiskt. Att trädskolorna varit goda, om de ock icke företett det fina och putsade skick, som man stundom tår se i enskilda trädgårdar, intygades af vittnet likaledes. Hr Wendiland anhöll nu, att kärandevittnenas berättelser, hvilka stodo irak strid med svarandevittnenas uppgifter, måtte för dessa sednare uppläsas, hvilket ock skedde, utan att de deraf funno anledning förändra sin utsago, hvarföre hr WendtJand ansåg en konfrontation mellan vittnena nödig, och uppsköts af denna anledning målet till den 1 Nov. Då det nämnde dag påropades, hördes ytterligare å kärande sidan trädgårdsarbetarne N. P. Lindblom och C. Gustafsson. trädgårdsmästarne And. Petter Andersson. Gustaf Åhlin och UC. A. Boström samt f. trädgårdsarbetaren, stenhuggaren FE. Törner, och å svarandesidan trädgårdsmästaren Pehr Jörlin. Kontrontationen mellan de förut afhörda vittnena uteblef. Innan man nu skred till vittnesmålen, bad hr Wendtland tå upplysa om en omständighet, hvilken för målets bedömande vore af högsta vigt. förmenande, att om denna omständighet förut varit bekant, skulle svarandesidans vittnens berättelser ej utfallit såsom skett. Sedan den nuvarande arrendatorn, hr Aspman, mottagit arrendet, hade han nemligen funnit sig föranlåten att hos vetenskapsakademien begära nedsättning i wrrendet, anförande såsom skäl derför det vanvårdade skick, hvari trädgården under flera föresående år befunnit sig. Nedsättningen, som på ptvan angifne grunder skulle af professor Anlersson blifvit tillstyrkt, hade af vetenskapsaka. lemien ätven blifvit beviljad. Hr Wendtland rade sökt få del af handlingarne, rörande denna ak, men hade detta hiuills förvägrats honom at ikademiens ombudsman, hr Sölischer, och den ;mständigheteten. att han genom notarius puslicus sökt erhålla handlingarne, hade icke jelpt. hvilket olagliga förfarinde å akademiens ida kärandena ernat beifra hos justitiekanslersmbetet, hemställande nu hr Wendtland om hr jöllseher icke godvilligt ville ta fram nämnde andlingar?. Till stöd för omförmälde förhållande företedde ir Wendtland bevis af notarius publicus Sven Vessberg, som trenne gånger sökt utfå handlinarne. först hos akademiens sekreterare profesorn Wablberg, hvilken vid hr Wessbergs första esök alspisade honom med förklaring, att han j hade tid att se efter handlingarne, då han tode i begrepp att gå på föreläsning, och vid vr Wessbergs andra besök upplyste, att desamna blifvit lemnade till ombudsmannen, hr Söll