EA OT TV JV RIO NU AVE att erfara utgången af särskilda ärenden. Icke alltid skulle, i allt fall, detta leda till målet; ty tidningarne hafva sällan samma dag utrymme för alla ståndens förhandlinsar; stundom förekommer samma fråga på olika dagar i stånden; och i vissa fall går afgörandet till förstärkt utskott, som först flera månader efter ärendets behandling i stånden sammanträder. Andtligen har då riksmötet slutat; och nu borde något hinder icke möta för offentliggörandet af representationens beslut; men först flera månader efter riksdagens afslutande erhålles det s. k. riksdagsbeslutet, och detta lemnar i flera de vigtigaste frågor endast hänvisning till rikets ständers skrilvelser. Vil man då: hafva närmare upplysning om en viss frågas behandling och de motioner, som till det fattade beslutet varit de verkande, så måste man dessutom afbida tryckningen af utskottsbetänkandena och ståndens protokoller. Detta erfordrar, vid den långsamhet, hvarmed tryckningen efter riksdagens slut fortskrider, minst ett års tid; och för att kunna hafva blott en enda riksdags förhandlingar tillgängliga, måste man för denna litteratur ensamt bereda sig utrymme, tillräckligt att upptaga vid pass 70—80 band! En man, som vill följa med sin tid och hafva reda på ärendena, kan likväl naturligtvis hafva behof af flera riksmötens förhandlingar; och han gör således klokast att för riksdagstrycket allena afse ett eller par större biblioteksrum. Denna lika kostsamma som oformliga och för läsaren besvärliga vidlyftighet af vår riksdagslitteratur är emellertid ett ondt, som är från representationens fyrdelning oskiljaktigt; men en olägenhet, som äfven under nuvarade förhe Handen kunde afhjelpas, om vederbörande vårdade sig derom, är den långsamhet, hvarmed riksdagshandlingarne tryckas. Då man vet att, under riksdagens lopp, utskottsbetänkanden m. m. kunna tryckas inom en eller par dagar efter det de blifvit uppsatta, och huru protokollerna likaledes snart efter de plena, som deri förekomma, utdelas; så visar det en hög grad af liknöjdhet och senfärdighet hos dem, som efter riksdagen ombesörja denna tryckning, att man först ett år efter riksmötets slut och då icke 11 månader intill nästa riksdag återstå, skall få se slutet af dessa protokoller, med dertill hörande bihang. För ett, om ej flera, af riksstånden har icke ens ännu registret öfver ståndets protokoller utkommit; och lärer det ej heller under innevarande år vara att emotse. Huru föga tidsenlig denna makalösa senfärdighet är, behöfver icke ådagaläggas; men det förtjenar anmärkas, att sjeifva riksdagsordningen (i dess 59:e ) uttryckligen bjuder, att alla hos riksstånden hållna protokoll skola, så tidigt ske kan, genom trycket utgifvas?, äfvensom att bihanget tillj dessa protokoll skall, ?sedan riksdagen slutad är, under tryckfrihetskomitens uppsigt, utgifvas.? Hvad beträffar protokolernas tryckning, så lärer denna, under vederbörande kanslidirektioners s. k. inseende, ombesörjas af särskilda, förut vid riksstånden anställda tjenstemän, hvilka, som man ser, dermed efter behag utdraga på tiden. Det finnes emellertid ett otvifvelaktigt ganska verksamt korrektiv emot detta söleri, nemligen att för den tjensteman, som erhåller ifrågavarande uppdrag, innehålla en eller par månaders lön, till dess protokollerna med tillhörande register blifvit färdigtryckta, äfvensom attlåta den hvilken icke inom viss tid, t. ex. 3 å 4 månader, fullgjort detta sitt åliggande, gå förlustig såväl det särskilda arfvodet för tryckningsbestyret som all vidare anställning vid riksdagarne. Något dylikt kunde äfven vidtagas i afseende å tryckningen at det s. k. bihanget, och ansvaret för den senfärdighet, som i detta hänseende eger rum, drabbar väsentligen den s. k. tryckfrihetskomitn, som, då den egentligen icke har annat att göra, borde kunna egna nägonsmula omsorg åt dess förutnämnda uppdrag. Medan vi tala om riksdagstrycket må ännu ett ord tilläggas om den obekantskap med hvarandras förhandlingår, som de särskilda stånden ofta förråda. Denna obekantskap är ganska naturlig, då ståndens medlemmar icke få del af något annat stånds protokoller, om de ej köpa dem, hvilket blir mycket dyrt och derföre sällan förekommer; men det är ofta i hög grad menligt för ärendenas behandling, att stånden ej erhålla behörig kännedom af de inom dem ömsesidigt uttalade åsigter; ty de måste nu, i ordets egentliga bemärkelse, i fåvitsko bedöma de inbjudningar och i följd af återremisser från andra stånd inkomna betänkanden, som nu under riksdagen oupphörligt måste handläggas. Olägenheten skulle lätteligen kunna afhjelpas på det sätt, att af hvarje stånds protokoller trycktes ett antal af t. ex. 150 exemplar utöfver det för öfrigt erforderliga antalet, hvilka exemplar skulle ega uttagas af de riksdagsmän, som hos vederbörande sig derom anmälde. Man kan gerna antaga att icke flere än 50 ledamöter af hvarje stånd hysa det intresse för medståndens arbeten, att de besvärade sig med en sådan anmälan; och det skulle redan våra en stor vinst, om blott några få, hvartill utan tvifvel de hörde, som med största nit deltoge i förhandlingarne, förvärfvade sig full kännedom om de upplysningar och åsigter, som inom de andra stånden blifvit meddelade och framställda. Vi hoppas och tro att vårt land snart skall vara befriadt från det tungrodda och i alla delar föråldrade riksdagmaskineri, hvarmed vi nu dragas; men, 1 bästa fall, måste dessförinnan ändock ett riksmöte tillryggaläggas; och det har i alla händelser synts oss vara skäl att påpeka nödvändigheten af en mera skyndsam och ändamålsenlig publikation af representationens förhandlingar, än den som hittills egt rum. — K. M:t har, under den 11 sistlidne månad, efter inhemtande af länsstyrelsernas ——— VV ML NN SOS NS (0 -— mm AA IA tt rn Mt mm nt ÅA AV Pri ed ellelk Ad