STOCKHOLM den 22 Nov. Med öfverskrift Vårt framtidsmål innehåller Folkets Avis?, för närvarande den mest spridda af alla danska tidningar, följande ledande artikel: ?Fredstraktaten har icke blott skilt Slesvig från riket, utan äfven öfverlemnat 200,000 danskar till ett förtryck, som blott kan ega rum, der tyskar eller ryssar hafva en annan folkstam att råda öfver. Tusen års historia är härmed afslutad. Detta är händelsens sanna betydelse. Med Eidern till gräns, med Dannevirke till värn, inträder Danmark i de europeiska staternas historia, Vid bevarandet af denna gräns, af detta värn knyta sig alla våra bästa minnen, allt sammanhang mellan forntid och framtid. Så länge vi kunde sjunga drottning Thyras visa under medvetandet att här icke blott var fråga om gamla dagar, utan om ett förhållande, hvaruti vi sjeltva lefde och andades, om en strid, som ännu egde bestånd och som vi kunde hoppas att vi sjelfva eller åtminstone våra barn skulle föra till ett lyckligt slut — så länge bestod det gamla Danmark, Danmarks rike, Nu är striden slutad, men till olycka för oss. Nu har värnet fallit och gränsen blifvit flyttad, och allt hvad vi lefvat uti är icke längre någon verklighet, utan blott ett minne — ända ifrån Godefrids strid med Karl den store och Hemmings fred, till denna sorgene dag för ett år sedan, då Dannevirkes terställare uppgaf sin anda på slesvigsk botten. Eller är det icke så? Hvem kan väl försöka sjunga den tappre landsoldat utan att känna, att de tider då denna sång var folkets samlingstecken äro förbi, för längesedan försvunna, att det korta sorgeåret har öppnat en ofantlig klyfta mellan förliden sommar, då folket beredde sig till striden med mod och hopp, och den nuvarande hösten med dess förödmjukelse och moraliska uselhet, mellan allt, som ligger bakom detta år och alla följande tider. Danmarks hus har störtat i ruiner. Men är danska; folket dödt, derföreatt det är hushusvillt? Har det ingen framtid, derföre att framtiden icke kan blifva en fortsättning af dess forntid? Ja, om också kraften och andan hos folket äro tillintetgjorda; om lifvet är borta, så kan blott återstå en långsam eller snar förruttnelse, d. v. s..en allmän förtyskning förr eller sednare. -Menvill danska folket lefva, så kan det också lefva och å till möte en framtid, långt rikare än orntiden; Det kommer blott an på, att det ser hvilket mål det nu bör eftersträfva, och derefter enigt och fast beträder den väg, som förer dit. Men först och främst måste det. slita ur sitt bjerta all föreställning om att det gamla kan komma tillbaka. : Det måste hafva klart för sig att Slesvig är förloradt och icke kan åter eröfras, -allraminst genom Danmarks egen kraft. Det måste vara på det rena med att Eidergränsen för evigt måste vara uppgifven, att allt hvad vi kunna hoppas, är att vi.— icke med våld, utan derigenom att tyskarne sjelfva finna sig betjente dermed — möjligen kunna få de danska slesvigarne befriade från det främmande herradömet. Det måste tydligt inse att vår hufvuduppgift är att skaffa danska folket en ställning i Europa, som kan bereda en sådan möjlighet. Det måste klart fatta att konungarikets skenbara återförening med Slesvig genom der slesvigholsteinska hertigkronans förvärfvande åt Gläcksborgska huset endast skulle vara hela danska folkets hopkoppling med Preussen, som visst icke utlemnar Slesvig-Holstein till gläcksborgarne, utan säkerhet för att Slesvig styres i tysk anda, hvilket åter måste medföra frihetens undergång och tyskeriets utbredande i Danmark. Det måste vara fullt öfvertyadt att det lemlästade Danmark icke heljer kan ensamt bestå såsom oafhängig stat, att dess tillvaro såsom sådan alltid skall bli ett sken och, så länge den existerar, göra Danmark till en preussisk-rysk vasallstat. Folket måste med ett ord vara ense med sig sjelf att icke inreda åt sig en usel tiggarkoja i ruinerna af sin nedbrutna borg, utan driftigt afrödja grunden för att uppföra åt sig ett nytt hus, och det måste inse, att detta hus blott kan motstå de europeiska stormarnes stötar genom att noga byggas tillhopa med och sammanfogas till ett med våra brödrafolks gård. Blott genom de tre nordiska folkens förening till en enda politisk: makt — de inre angelägenheternas styrelse kan gerna hvarje folk hafva försig — blott derigenom kunna de alla tre frälsas från den undergång, som från öster och söder hotar. dem alla, men danska folket först; tyblott genom denna förening kunna de nordiska folken få en sådan styrka och betydelse för Europas öfriga civiliserade och fria folk, att upprätthållandet af deras politiska oafhängighet blir en politisk nödvändighet. Blott genom denna förening kan det blifva ett slut på ofreden med tyskarne, som endast och allenast är till Rysslands gagn, likasom fordom krigen mellan Sverge och Danmark-Norge; ty ett särskildt Danmark måste Tyskland söka att sluka, för att det icke skall gagna Ryssland; men ett förenadt Nordefi skall vara tyskarnes bästa bundsförvandt mot den östra makten och mot den hemliga reaktionen, mot furstegodsegaresystemet, junkerdömet och sabelregementet, som har sitt bästa stöd i Ryssland och som tyska folket dock en en gång måste använda all sin makt för att afskudda sig; Blott genom en nordisk förening kan då äfven blifva utsigt att få Slesvig deladt i godo; ty såsom tillökning i makt är Nord-Slesvig betydelselöst för ett enigt Tyskland; deremot skall ett förenadt Norden vara dess naturliga förbundskamrat och å andra sidan Nordens fiendskap så farlig under en stor euroneisk hrvtning att