— I går morse anträffades på obebyggda tom ten till egendomen n:r 3 vid Tantogatan, midt för krogen Lätta Lifvet, men på andra sidar jernbanan, en död mansperson. Hvem den af lidne, som var trasigt klädd, i lifstiden varit ä ännu icke bekant. — I fredags middag observerade en vid Skepps bron i tjenstgöring stadd sjötullsvaktmästare, at en mansperson ville tillegna sig tvenne å bror bland annat gods upplagda collys, men hvilken. då vaktmästaren tillfrågade honom hvad har skulle göra med dem, lade ifrån sig godset oct kastade deröfver en rock, som han burit på ar men, samt aflägsnade sig. Vaktmästaren gjorde genast anmälan på polisvaktkontoret, derifrår till en början den qvarlemnade rocken togs i be: slag och som genast igenkändes såsom tillhörande en dräng från Östanå, hvilken anmält, att densamma blifvit honom frånstulen å ångfartyget Westmanland, under det att fartyget legat vid Skeppsbron. Karlen, som sökte tillgripa vaforna, uppgafs af en arbetskarl, hvilken också vid tillfället sett honom, vara för tredje resan stöld straffade skepparen August Ferdinand Fager. berg, boende i huset n:r 24 vid Stadsgården. hvarföre denne eftersöktes och anträffades kl. 1( på aftonen hemma i sin bostad samt häktades. I dag inställd till polisförhör förnekade Fager. berg att ha varit den som ernat stjäla packgod set. Sjötullsvaktmästaren och arbetskarlen hör. des såsom vittnen. Den förstnämnde kunde icke i Fagerberg riktigt igenkänna den person, som han antastat på Skeppsbron, men arbetskarlen, hvilken sedan några är varit bekant med Fagerberg, påstod bestämdt att det varit han, ehuru han sedan dess låtit raka sina polisonger annorlunda. Detta bestred Fagerberg, under försäkran att han i åratal haft sitt skägg så som han pu hade det. Fagerberg, hvilken lärer ha egen skuta och ett vackert bo, återfördes derefter till häktet och målet uppsköts till onsdagen för vidare bevisnings införskaffande. — I torsdags hölls ransakning uti väntningssalen vid Pålsboda jernvägsstation rörande lumpsamlaren Jan Deniel Pehrsson i Angsfallet på Gårdsjö egor i Lerbäcks socken öfverkörning på bangården den 22 Okt. Under ransakningen upplystes, att Pehrsson om aftonen ankommit med tåget från Wingåker kl. 7,13, då det varit till den grad mörkt, att man icke kunnat se ens sin hand. Vid ankomsten afkopplades lokomotivet jemte 4 st. vagnar, för att ullkopplas 10 andra vagnar, hvilka voro lastade, för att medfölja bantåget nedåt linien. Lokomotivet med sina 4 vagnar hade nyss blifvit infördt på det spår, der de lastade stodo, och framgått i till och med långsammare fart än vanligt 150 fot från vexeln, då lokomotivföraren i följd af en förmärkt stöt i maskinen genast stoppat och befallt eldaren att se efter hvad som vållat densamma, då denne med lykta gått omkring vagnarne och när han skulle gå förbi på andra sidan upptäckt en karl liggande öfver rälsen med benen vända åt det närbelägna staketet. Denne karl var Pehrsson. Med tiilkallad hjelp flyttades och nedlades Pehrskon, hvars byxor varit söndertrasade samt venstra låret och högra foten alldeles krossade, foten så, att märgen lyst mellan tårna, på en anskaffad pressänning först emellan spåren, hvarfrån han sedan. förflyttades till en täckt vagn och fördes till Örebro. på hvars lasarett han kort efter ankomsten aflidit. Pehrsson hade ämrat sig hem och tagit en genväg snedt öfver baan samt, i anseende till mörkret, tagit miste om grinden, som han redan gått förbi, träffats och omkullskuffats af den första af de fyra vagname, på hvars kopplingskrok Pehrssons mednafda säck fastnat. Ingen hade sett Pehrsson när han beträdde banan, eller visste, om han rar nykter eller ej. Ljudet af vagnarne och lokomotivet är vid omkoppling föga märkbart. Afoppling sker alltid, om icke för annat, så för rattenhemtning i vattentornet. Vagnarne gingo örut, lokomotivet skjöt dem framför sig. Det rar således omöjligt för lokomotivföraren, attse Pehrsson. Någon utom honom och eldaren fanns j på lokomotivet, och på bangården ingen, utom tationsinspektoren och en stationskarl, denne ysselsatt att insätta ett par smörbyttor i en agn. Inspektoren skyndade genast till stället, å snart maskinen stoppade. Icke ringaste anedning till anmärkning emot lokomotivföraren ller annan person vid jernvägen förekom, och r troligt, till och med säkert, att om Pehrsson lott skrikit, han kunnat frälsas, så svag fart ade vagnarne och lokomotivet. Emellertid tjear händelsen till en blodig varning, att icke gå å banan, för hvars beträdande vid hvarje ting tid någon är instämd och blifver plikttälld.