endtliga trupperna. Hela den styrka, som på sednare tiden utgjort fästningens besättning, nemligen 34:de osterrikiska intanteriregementet, König Withelm I von Preussen (ungrare) samt ett fältbatteri, dvog hänftrån i morgse klockan half 7. Då trupperna marscherade törbi Landsoldatens staty vid Prinsens port, spelade regementsmusiken melo:lien till Den tappre Landsoldat. — Sedan fästningen i slutet af April utrymdes af våra soldater, har Fredericia oafbrutet varit ockuperadt af österrikiska trupper. Såsom fiender betraktade ha de på det hela taget uppfört sig humant. Det hårda förtryck fienden utöfvat mot den jutska befolkningen, och hvarunder vår stad så godt som någon annan måst lida, bör man förnuftigtvis icke räkna trupperna till last, dessa ha naturi is handlat på hög befallning. Dannebrogen svajar nu äter i vår stad och vi unna åter draga andan fritt. Att glädjen härver är stor hos stadens invånare, derom beva vi icke uttala någon försäkran. — Den ikiska fälttelegrafstationen här i staden ännu en kort tid att vara i verksamhet. Generalerna von Falckenstein och von Plonsky med stab afreste trån Aarhuus den I6 dennes söderut med guvernementet. Den ör Jutland utnämnde civilkommissarien. seheimerådet Brestrup, anlände dit den 15 på eftermiddagen. Godsen Graasteen och Fiskebeek i Sundeved ha af egaren, grefve Molike-Hvitfeldt, blifvit sälda till köpman Jutzen från Nordborg för 600,000 Rålr. Hr Outzen är ombud för en annan, men har ännu icke velat nämna sin hufvudmans namn. Ett rykte vill veta, att denne icke! skulle vara någon annan än hertigen al Augustenborg (den äldre). Genom ett cirkulär från Bismarck af den i7 dennes bemyndigas och förpligtigas reussiska generalkonsuler, konsuler och consularagenter, att på anmodan taga be-: attning med de genom freden afträdda herigdömenas fartyg, likasom preussiska; äfvensom samma afgiftstaxa användes, som i åga om preussiska fartyg. Under rubriken: Bidrag till studentföreningens karakteristik? meddelar Berl. Tid. följande: Lördagen den 24 September hölls evt af le vanliga veckogillena, hvarvid alltid råler en mycket munter stämning. Enistulentföreningen mycket omtyckt talare, skålespelaren Mantzius, som alltid hedrar dessa rillen med sin närvaro, begärde ordet för ut föreslå en skål. Under allmänt jubel rhöll han det och talade sålunda: Mina werrar! Jag tillåter mig föreslå en skål för konungen... (Här afbröts talaren med hyssande och buller af de närvarande)... Ni vissförstå mig mina herrar, det är icke för vår nuvarande konung, som jag vill förelå en skål — för det första känner jag hoom icke och för det andra plägar jag icke öreslå skålar för personer, som jag icke vet Her hört något godt om. Jag vill dermot bedja er, mina herrar, ltönma ett glas ill minne af honom, som ligger i grafven — Predrik den sjunde !?