Homeri Odyssee. Sång I-—VI med förklarande anmärkningar, utgifna af L. A. A. Aulin. Lektor i gr. språket vid Stockholms gymnasium. Stockholm 1864 på J. Arrhenii förlag. Pris 2 rdr rmt. Det har på sednare tider blifvit en mer och mer allmänt antagen mening, att de klassiska språkens, särdeles grekiskans studium vid elementarläroverken är, om icke skadligt, så åtminstone mera tidsödande än nyttigt och nödvändigt för vinnande af så kallad allmän bildning. Anledningarne till en sådan föreställning äro utan tvifvel tlera, dels berättigade, dels oberättigade, men minst anse vi dem vara att söka hos de klassiska språken sjeltva, eller deruti, att vår tids eller någon tids bildning i allmänhet nått eller kan nå en så sjelfständig ståndpunkt, att det för hennes vidare utveckling är likgiltigt att känna de bildningselementer, som en föregående kulturperiod lemnat henne i arf. Vi tro tvärtom, att ju friare dispositicnsrätt hon förskaffar sig öfver sina ärfda skatter, desto rikare och dyrbarare blir den bildningstond, hon sjelf, i sin tur, kan lemna åt en följande tid. Om detta är sant, och såvida det erkännes, att den s. k. klassiska bildningen eger en kulturhistorisk betydelse af första rangen, så måste det medgitvas, att det för hvarje tid icke endast är en sak af största vigt, utan till och med en oafvislig pligt att för en och hvar, som deraf kan draga någon fördel, hålla tillträdet till de skattkamrar öppet inom ka den klassiska bildningens dyrbara lemningar finnas förvarade. Men dessa skattkamrar äro grekernas och romarnes litteratur, och nyckeln dertill är kännedomen af deras språk. Vi för vår del deremot misstänka, att anledningen till den antiklassiska stämning, som på