Invaliden utanför kungens stall. Hu! jag fryser, nordanstormen dånar. . .. af hunger är till döden matt. åfäng är min bön; ej någon lånar åt mig arme hus i denna natt. Jag har tiggt och bedt att några timmar få mig hvia uti stallet der; men hos ingen menskokärlek glimmar, slocknad den till sista gnistan är.? ?För hvad en af kungens hästar kostar året om, jag lycklig kunde bli. Sjelf kamraten som vid porten postar, måste medge jag har rätt deri. Jag med tolf riksdaler måste nöjas; det är summan utaf min pension. ... Ack! hur fåfängt många suckar höjas till en furstes purpurprydda tron! ?Var jag då ej värd ett bättre öde, jag som gjutit för mitt land mitt blod? Träden fram I hädangångne döde, vittnen I, om ej med lust och mod jag har kämpat uti många strider, mängen ryss beredt en blodig död! — Och likväl jag här i natten qvider, saknar kläder, saknar hus och bröd.? Finland, Finland! djupt begråtna moder, som jag iemnat, för att ej bli slaf, ej jag anade vid dina floder, att Norrström här skulle bli min graf. Men hur än jag mina öden väger, någon annan utsigt ej jag har.... Utaf allt, som förr var mitt, nu eger jag blott tapperhetsmedaljen qvar.? Och den vill, den kan jag icke sälja; den i sorgen var min enda tröst. Hellre döden tusen gånger välja, än att slita den ifrån mitt bröst. Arligt jag förtjente den vid Jutas under Döbeln, fick den äfven då... . Väktarn ropar tolf, från tornet tutas. Nu min sista gång jag måste gå. ?Hungren, kölden, eländet mig jaga, och de svida mina gamla sår. ... Väl, att ingen kan mig höra klaga, ingen se min sista, bittra tår! Herre, Herre! dig i nåd förbarma: mottag huldt och faderligt min själ! Kalla våg, min trötta kropp omarma! Finland, Sverge, fosterland farväl! Så i stormande Decembernatten Nod den gamle, finske knektens sång, der mot hafvet Mälarns strida vatten hastar, brusande, sin snabba gång. Nedan var det då; när nyt sig tände, Man vid stranden, i en stilla vik, fann en liflös kropp, som ingen kände. Det var hans, var Jutas-kämpens lik. Handlingar rörande Sverges historia. Andra serien. I. Lagförslag i Carl 1X:s tid. Stockholm 1864. P. A. Norstedt Söner. Det är ej mer än några veckor sedan vi anmälde en då nyss utkommen del af dessa Handlingar och vi ha i dag det nöjet att sta uppmärksamheten på en ny, äfven denna utgången frän riksarkivet, hvars chef, riksarkivarien Nordström, försett den med en upplysande historisk inledning. Den nu utkomna volymen, utgörande andra seriens första del, upptager de båda lagförslag som under Carl IX:s tid uppgjordes af två dertill nedsatta och oberoende af hvarandra arbetande kommissioner och af hvilka det ena bär Carls namn, emedan han deltagit i dess redigerande, och det andra kallas det Rosengrenska, efter en af sina författare, Ture Jakobsson Rosengren till Grentsholm. Utom det höga värde båda iärslagen naturligtvis ega såsom uttryck af tidens kultur och rättsbegrepp, ha de dessutom ett alldeles ildt intresse för vår törfattningshistoria genom de olika bestämmelser i afseende på konungamaktens och adelns ställning till hvarandra och folket, som i dem förekomma. Det ena förslaget är nemligen tydligen tillkommet under rådets, liksom det andra under konungens auspicier. Delen innehåller dessutom det under samma konungs regering uppgjorda förslag till hofrättsordning, med rådets och adelns betänkanden deröfver, samt det sålunda reviderade förslaget. Delens redaklion är, som det synes, med mycken omsorg verkställd af t. f. förste amanuensen i riksarkivet, protokollssekreteraren mag. Dahlgren. Om söndarens firande enligt Guds ords föreolasft Amnh 4ill8talan Qiaalhala 12CA