LJ a As nas färgade samhällsklass, hvarvid 20 stater voro representerade. Församlingen beslöt att afgifva en adress till amerikanska folket, samt petitionera till kongressen om upphärfvande af alla ännu existerande lagliga inskränkningar för den afrikanska racen. Rörelsen har sin betydelse deruti, att den bevisar tillvaron af en organiserad patriotisk känsla bland de fria färgade. LITTEFATURTIDNING. Innehåll: Ekbohrn, Nya Dikter. — Handlingar rörande Sverges historia. — Om söndagens firande. — Aulin, Homeri Odysse. — Nyare dansk litteratur. — Guizot, Meditations. — Litteraturoch konstnotlser. Nya dikter af 0. M. Ekbohrn. Första bandet. (Stockholm, 1864.) För nära fyratio är sedan (1826) uppträdde en yngling i tidningen StockholmsPosten med några poetiska försök, som väckte uppmärksamhet och hos flera läsare framkallade så stort deltagande för den unge — författaren, Carl M. -Ekbohrn, att derigenom bereddes honom tillfälle att få studera först i Wexiö, sedermera vid Lunds universitet. Såsom student i Lund utgaf han sedermera år 1882 en temligen omfångsrik poetisk samling, med titel: Ungdomsförsök i vitterhet af Carl M. Ekborn, I Band. 1826—32.7 Dessa dikter mottogos med ganska lifligt bifall, till följd af de omisskänliga poetiska anlag och den stora versifikatoriska talang som de röjde. För en stor del af den yngre generationen, som icke egnat en speciel uppmärksamhet åt vår nyare litteraturs historia, torde de emellertid vara föga bekanta. Författaren har sedermera haft hvarjehanda öden. Under en längre följd af är arbetade han såsom liberal publicist, dels i Göteborg, dels i Stockholm och har sedermera varit en flitig arbetsmyra på det litterära fältet och pröfvat på hvad det vill säga, att hos en så liten nation som vår, uteslutande egna sig åt det litterära yrket. Slutligen har han hamnat såsom tullinspektor vid sjötullen å Blockhusudden. Man skulle kunnat tro att Ekbohrns poetiska åder alldeles utsinat under dessa olikartade och trägna arbeten och bestyr och man har haft anledning att förmoda det, då man icke sett honom strö omkring sig dikter i blad och kalendrar och nästan aldrig under denna tid funnit honom uppträda såsom poet vid mer eller mindre högtidliga eller märkliga tilifällen. I dessa dagar har man emellertid blifvit ganska angenämt öfverraskad genom en större samliovg nya dikter af Ekbohrn, hvilka bära ett nytt vittne derom, att der sanna poetiska anlag finnas, der finnes äfven poetisk produktivitet och att den som af naturen är skald måste dikta, måste sjunga, om han också icke hade någon som kunde höra hans sång. Själens och hjertats lif, de inre striderna och utvecklingsfaserna måste ovilkorligt afspeglas i dikten. Goethe häntyder på detta poetiska nödtvång på ett ställe i sin ?Aus meinem Leben?, der han yttrar: ?5So begann diejenige Richtung, von der ich mein ganzes Leben iber nicht abweichen konnte, nämlich dasjenige was mich erfreute oder quälte oder sonst beschäftigte, in ein Bild, ein Gedicht zu verwandeln.? Hr Ekbohrns poemer utmärka sig fördelaktigt framför en mängd af samtidens ly riska produktioner derigenom att de alltid hafva ett innehåll. Författaren har alltid haft någon idt, något tankekorn, som han velat kläda i konstformen, då deremot för så många lyriska poeter formen, de poetiska fraserna, äro det första och det sista, då det liksom beror på en lyckträff om nåzon tanketillstymmelse förirrar sig in deruti. På botten af hans allvarsamma dikter ligger en ädel och frisinnad anda, som icke ett ögonblick känner sig frestad att svika eller vända ryggen åt ungdomens idealer. Han säger visserligen uti en skämtsam sång att Såsom gamle Boyen mera klok. Med hvarje dag som flyr jag blifver och slutar samma poem med följande resignationsstrof: Nog af från morgon intill qväll Jag lefver nöjd; det är det bästa. Må himlens frid ock i mitt tjäll, Som fordom i Zachei, gästa! Då skall med lugn jag alltid se Framåt på jemna vädjobanen, Fast ödet strukit ut ett re Framför det ordet publikanen. Man datta a hlatt an nilant vändning