STOCKHOLM den 18 Nov. Sednaste häftet af Revue des deuz Mondes innehåller en märklig artikel rörande de sednaste tilldragelserna i Polen och den olska nationalregeringen, ur hvilken artikel vi meddela följande utdrag: ?Man har visserligen nekat tillvaron af denna besynnerliga styrelse. Den var omöj-: lig, sade man; den kunde icke vara annat än en dramatisk osanning, med afsigt utfunderad och spridd af vännerna till det underbara. Alla dessa så punktligt verkställda order kommo från utlandet. Det var från Paris, London eller någon tysk stad som impulsen utgick, om man får tro de ryska auktoriteterna och deras anhängare. Och likväl visar det sig slutligen, att Ryssland sjelf erkänt tillvaron af denna regering, hvars mekanism, hvars inre vexlingar och revolutioner det temligen noggrant beskrifvit; ty till och med i det mörer, hvaruti den var tvungen att dölja sig, har den haft sina moditikationer, sina revolutioner, åstadkomna än genom några dess medlemmars försvinnande, än genom någon osynlig påtryckning af händelserna. Den hade sin organisation, sina embeten, sina agenter; den begagnade sig nästan reguliert af posten och jernvägarne, och till och med Ryssland tillstår, att det icke sällan inträffade, att dess befallningar ?hunno förbi den lagliga regeringens order.? Ända till Oktober 1863 utgjorde polska nationalregeringen ett råd, bestående afnågra få personer. Vid denna tid, hvilken, såsom man torde erinra sig, sammanfaller med den diplomatiska interventionens definitiva schackdrag, ombildades den och koncentrerade sig uti en högste chef. Det var icke förr än i Februari 1864 som den nationella organisationen blef allvarsamt angripen genom arresteringarne i massa, och det är helt nyligen, för några få månader sedan, som de ryska auktoriteterna lycka des få i sina händer de fem qvarlefvande medlemmarne af denna mystiska styrelse, hvilka qvarstannat på sm plats såsom de sista förposterna för det nationella försvaret, såsom de sista personifikationerna af denna döende resning. De voro: Romuold Trangutt, Rafael Krajewski, Josef Toczycki, Roman Zulinski och Jean Jezioranski. Hvad voro väl förut dessa fem män, som en dag skulle bli cheier för en insurrektion och som jemte många andra haft det traiska privilegiet att på schavottens höjd emna sina namn såsom det sista uttrycket af en anonym regering? De voro verkligen föga kända. En enda hade varit högre officer i den ryska armån, och anmärkningsvärdt är, att ingen at dem i sjelfva verket tillhörde det exalterade partiet. Rafaöl Krajewski var en ung arkitekt, född i palatinatet Plock. Han hade tidigt varit nödgad till arbete till följd af sin ringa förmögenhet, och genom sin fars död blef han beskyddaren för en talrik familj, d:ribland fyra bröder, af hvilka en nu är deporterad, en annan död på slagfältet och en tredje landsförvist. Det var en man med ett rent, nästan strängt lefnadssätt i en tid med lätta seder, med ett öfverlägset förstånd, en älskvärd blygsamhet, hvilken ingaf sympati blandad med aktning. Han ville i början gå ut som frivillig, men hindrades derifrån af några vänner, som med kännedom om hans värde ansåg honom egnad att göra mera betydande tjenster utan att lemna Warsechau. Han hade dock icke från början inträdt i nationalorganisationen; han Ingiek först sedermera aktivt deri, då regeringen ombildades. Det var han som hade bestyret med den inre administrationen på de svåraste tiderna, i det ögonblick då insurgentkårerna började upplösa sig, då vapnen togos bort vid alla gränser, då de ryska förföljelserna antogo en förnyad kraft, och då ett ihärdigt spioneri på nära håll omgaf styrelsen. Krajewski vacklade ej ett enda ögonblick, utan bibehöll modet och ryggade ej för något i denna grymma ytterlighet, der något hopp ej vidare fanns, och han vägrade ända till slutet att lemna sin post. Jean Jezioranski hade före insurrektionen varit anställd vid tobaksinspektionen och var enligt anklagelseakten ?kommissarie för kommunikationerna.? Josef Toczyski skickades efter 1846 års rörelser till Siberien, der han qvarstannadi tio år och hvarifrån hin icke förr än 1858 återkom. Begåfvad med en manlig karakter, härdad genom lidanden, med en snabb uppfattningsgåfva, med en vetgirig själ, hade han förvärfvat sig omfattande insigteri den olitiska ekonomien. Vid sin återkomst rån Siberien ingick han i landtbrukssällskapets styrelse och sedermera i styrelsen för de allmänna vägarne. Moderat för öfrigt liksom alla siberier, ingick han först mot slutet i nationalregeringen såsom direktör för finanserna. -Toczyski var högväxt med ett blekt ansigte, som hastigt lifvades under diskussionen. Roman Zulinski var en ung lärare i matematik vid första lyceum i Warschau. Han hade studerat vid universitetet i Moskwa. Han förenade med verkliga kunskaper en karakter, som gjorde honom älskad af hans lärjungar så väl som af hans kolleger, ett sällsynt godt förstånd och en outtröttlig verksamhet. Det var en af dessa män, som äro med i alla nyttiga företag; han hade biträdt vid inrättandet af söndagsoch aftonskolorna. Man fann honom aldrig kall. Det fanns sex bröder i denna famili utom