hoppande och skuttande, funno sig i hög grad intagne af de danska vokalisterna och fortforo att begära deras visor da capo, till dess hr Jullen med uret i handen måste göra ett slut på njutningen. Vi ha nu gifvit våra läsare en id om de danska konserter, som i London gifvas till förmån för vår invalidkassa. Programmerna innehålia visserligen icke ett enda ord om detta välgörande ändamål, men då hr Jullien härstädes omtalat detta för enhvar, böra vi naturligtvis icke be tvifla att ej så är; och vi ha endast meddelat detta referat på det våra läsare — utan afseende på den möjliga välgörenheten — må kunna få ett begrepp om det värdiga sätt hvarpå han framställt den danska nationaliteten och den danska folksången, ej mindre än den grundliga kännedom om det engelska publikums smak, han ådagalagt vid hela arrangemanget. ————— LL 2