Med undantag af den officiella och reak tionära ?Berlingske Tidende?, utkommo all de köpenhamnska morgontidningarne fö den 15 Nov., årsdagen af Fredrik VII: död, med svarta kanter och innehöllo le dande artiklar med afseende på dagens sorg liga betydelse. Dagbladets artikel inledes på följande sätt ?Arsdagen af konung Fredrik VII:s döc har icke fått någon officiel pregel af sorg H. M. konungens nuvarande regering måtte antingen icke dela folkets bittra känsla a! saknad efter den konung, som ensam a hela sin ätt förenade frisinthet och dansk het under kronan, eller också vara alltfö: upptagen af de lefvande för att kunna tänkt på de döde. Hvad som i dag möjligen ske rundt om i landet till minne af den ödes digraste dagen i Danmarks nya historia utgår endast från den enskilda känslan föl det passande, och regeringen har den för tjensten att icke hafva gjort minsta intrång i frivilligheten, att hvarken direkt elle: in direkt ha gifvit någon impuls. Ett har doch regeringen gjort, hvarigenom den 15 Nov äfven i år kan blifva en sorgens och för ödmjukelsens dag. Ratifikationen af freds. iraktaten är utfärdad och afsänd härifrån : lördags, den kan vara i Wien i detta ögon blick, och om våra fiender å sin sida dragit försorg om de nödiga formaliteterna. kan utvexlingen af ratilikationerna, som gifva traktaten af den 30 Okt. definitiv giltighet, ega rum i dag Vi önska att så måtte ske, och att den olyckliga dagen, som redan har ett så svart märke, må komma att bära äfven detta bittra minne. Kri get framkallades endast och allenast genom konung Fredriks död, hvarken genom ?våra egna synder? i Slesvig eller genom Novemberförfattningens stadfästande, utan uteslutande genom utslocknandet af den konungastam, på hvars sista andedrag Tyskland väntade såsom signal till sitt öfverfall, och hvad som nu skett, skulle hafva inträffat äfven om språkförordningen af 1850 och Novemberförfattningen aldrig existerat. Et fredsslut, sådant som det vi måst ingå, knyter sig derför lämpligen till den 15 Nov.: Lr rr