osnygga; det bör egentligen icke vara rännstenens uppgift att afföra annat än flytande ämnen, hvaremot alla fasta afskräden tillhöra den icke mindre vederstygglige soplåren, hvarföre också utkastandet af fasta afskräden i rännstenen är förbjudet, men öfvervakandet att sådant förbud efterlefves, är ingen lätt sak; en ganska enkel och praktisk utväg att kontrollera, hvarifrån såidane fasta ämnen utkastades och följaktligen förekommandet deraf, vidtogs likväl för flera år sedan af åtskilliga husegare, dymedelst att ett litet, rätt uppstående jerngaller nedsättes tvärs öfver rännstenen, vid egendomens gräns åt det hållet hvarifrån afloppet kom; detta galler hindrade den nedanför detsamma liggande rännstenen att förorenas af framför detsamma utkastade orenligheter i fast form, hvilka stannade vid gallret, och hvilkas borttagande således ålåg husegaren ofvanför; hade likväl denneisin ordning att tacka grannen ofvanför, för ifrågavarande osnygghet, så anbringade också han ett galler, 0. 5. v., tills den oordentlige ertappades; sådana galler voro isynnerhet ändamålsenliga innan trottoarer inrättades, men äro äfven nu långt ifrån förkastliga, endast de göras i förminskade dimensioner. Det tyckes väl att ett så enkelt och praktiskt medel att kontrollera renligheten och taga den oordentlige för hufvudet, borde rönt uppmuntran men icke förföljelse från vederbörandes sida, men så var icke fallet, ithy att polismyndigheten eller den tidens polismästare anbefallde gallrens bottagande, — hvarföre? — jo emedan de hindrade vattnet aflopp! — liksom vattnet skulle kunna hindras aflöpa genom atängsdl af ett galler, som hade cirka en tums: afstånd mellan hvarje af de i gallret insatte jernpinnarne; och med ett så godtyckligt och. nära på sagdt enfaldigt maktspråk läto, utan att klaga, Stockholms beskedlige husegare sig då åtnöjas. G. på R.