och att allmänheten får nu mitt sista af. sked röna?. Vi våga hoppas, att så icke måtte blifva fallet och att den ädle gamle ännu Rn gång måtte känna sig manad och få tillfälle att i vetandets och bildningens intresse framställa ett eller annat a! det rika förråd han under en lång åt forskningen egnadlefnad inbemtat, och hvilket han så väl förstått att göra fruktbringande. Men det må dermed blifva huru som helst; Svenska vetenskapen, vår litteratur och hela den allmänhet, som fattar bildningens värde och betydelse, står iså stor tacksamhetsskuld hos Elias Fries för hvad han redan gjort i bildningens tjeast, att denna i sanning icke behöfver förökas, Vi önska och hoppas alt denna tacksamhet, både från vetenskapens, samhällets och allmänhetens sida måtte på ett lämpligt sätt manifestera sig, då den gamle hederskrönte naturforskaren snart firar ett betydelsefullt jubileum. Den 15 Dec. detta år är det nemligen femtio år sedan Elias Fries först blef anställd såsom akademisk lärare och det är nu tillika femtio år sedan han först uppträdde såsom författare. Sverges Krig och Politik åren 1808—1815 af G. Svederus. Första häftet. Stockholm 1864. Hos P. G. Berg. Vår historia sedan seklets början är ännu så föga bearbetad, att hvarje bidrag till belysning derat förtjenar att helsas välkommet. Den del deraf som förf. till ofvannämnde monografi företagit sig att behandla omfattar visserligen endast sju år, men huru mycket af vigt för hela vår kommande utveckling innehålla de ej. Statehvälfningen, förlusten af Finland, det nya statsskicket, tronföljarvalen, deltagandet i koalitionen mot Frankrike, föreningen med Norge. Att döma af bokens titel samt det nu utkomna första häftet synes förf. dock hufvudsakligen ämna sysselsätta sig med gången af krigshändelserna och den yttre politiken. Af finsk kriget, den delen deraf som fördes på fins botten, ger han blott en mycket hastig ö versigt; deremot lemnar han en temlige utförlig skildring af det i alle afseenden bedrölliga efterspel dertill som under sommaren 1809 utagerades i Westerbotten, a fären vid Sävar och den skamliga reträtte till Ratan, händelser hvarom ingen svensk ännu efter femtio års förlopp, utan dju blygsel och harm kan läsa. Förf. har doc rätt uti att deras minne behöfver uppfriskas, att ej ännu en gång nationens heder och intressen må sättas på spel genom den förnäma hufvudlöshetens eller feghetensframdragande till höga befäl. Till åskådliggörande af detta vesterbottniska fälttåg, ätföljes häftet af två kartor öfver ställningarne vid Sävar, Djehneboda och Ratan. I samband med berättelsen om de händelser som ledde till Fredrikshamnsfreden och Finlands förlust, visar förf. huru det, jemte vår egen regerings halsstarrighet och oförmåga, i första rummet var Napoleon som vi hade att tacka derför, ett förhållande som har så starkt betonar, att han låter kejsar Alexander mot sin vilja och endast till följd af upprepade påtryckningar från Frankrike sätta 1 verket den i Tilsit öfverenskomna invasionen i Finland till Sverges tuktande. Sednare delen af häftet upptages af berättelsen om Carl Johans utväljande till tronföljare och en skildring, till en del efter nyare källor, af hans ställning till Napo leon, äfvensom af hans egenskaper som statsman och krigare, der förf. visar sig som en varm beundrare af sitt föremål. Få st 48 -Bänci--nd es