Förenings-jubileet i Norge. I söndags middag klockan 12 hölls en stor frukost i militärgymnastiken för desvenskå officerarne, som voro inbjudna till Kristia: nia. Prins Oscar hedrade sällskapet med sin närvaro. Tre i staden varande danskö officerare, kapten Aaröe, kapten Huushei och löjtnant Fredriksen (förut anställd vid Aaröes ströfkår) voro likaledes inbjudna. Generalmajor Fleischer föreslog skålarna för H. M; konungen, prins Oscar, den svenska hären och flottan samt de närvarande sven: ska gästerna. Generalmajor Hazelius före: slog, derefter i ett längre, vältaligt och in: spireradt föredrag, som ofta afbröts af stor: mande bifallsrop, en skål för nörska hären och flottan, Han. uttalade, att man visser: ligen i allmänhet kallade den norska krigs: hären ung i jemförelse med den svenska, och man har väl rätt deruti, om man räknar. armåens ålder från den tidpunkt, då den blef ordnad i taktiska och administrativa enheter och kommenderad af dertill särskildt utnämnda män. Men han ville påstå, at! den norska armen var lika så gammal, ja, äldre än den svenska; ty han utgick från, aft beviset på en armes ålder vore att ti digt Hafva i kampen bevisat mannamod, och det hade den norska krigaren som viking visat tidigare än någon annan nordisk man; Han ville icke endast gå tillbaka till Hårfagers, Olof Tryggvasons och Tambaskjeelfvers tid — nej vikingatågen voro äldre; det bevisade de böner, som frankerna uppsände i sina kyrkor. Generalens föredrag var äfven till en del versifieradt. Han betonade; att vid denna fest borde krigarens jubel hafva rättighet att få fritt lopp. Förenings bandet sammanlänkade lika så väl den svenska och norska krigaren som ländernas bor gare. Oelr detta band skulle i kampens stund uppmana till täflingsstrid begge län dernas armåer. Han sade, att det var ho: nom så mycket kärare att kunna stå här . och adressera sig till den norska krigaren. som han för 50 år sedan hade stått mec svärd i hand mot norska män. Men har hade sin officersfullmakt, och den bjöd ho nom att gå dit konung och fäderneslanc kallade. Det rann honom nu i minnet, at denna officersfullmakt var daterad den 1 Maj 1814, Norges frihetsdag. Han hade också beständigt omfattat Norges frihet mec intresse och kunde uttala vissheten om, at öfver hela Sverge, hos fredens som kriget: män, samma sympati vore rådande. Efte skålen blef generalmajor Hazelius omrin gad af armöens ungdom, som lyfte honon på sina händer och bar den gamle i trium omkring salen. Kommendanten föreslog der efter danska armens välgång, som var om fattad med odelad sympati, hvilken skål be svarades af kapten :Aaröe, som förklarade att han bäst visste, att det hos norsk oci svensk funnes sympati för Danmark och des krigare; ty han hade i den kår, som han sednaste krig kommenderade, faktiska be vis på, att dessa bröder ville offra blod fö Danmarks sak. Prins Oscar talade för Före ningen och broderskap mellan armåerna och prinsens hjertliga föredrag väckte sam ma anklang som vid middagen i frimurare logen. Svenska artillerimajoren frih. Foc föreslog qvinnans skål; hans till en del bunden stil hållna föredrag följdes af et jubel, som knappt stod att hejda. Till slut trängdes gammel och ung, hög och låg of ficer omkring öfverstlöjtnant Vegesach, hvar namn, och bedrifter som general i den nord amerikanska armån voro kända afalla. Åf