eller död; och nu ruineras hon af mosko viterna, som plundra henne på millioner Man trodde ej på folket — man misstroddi folket. Och ändock har detta folk tillba kavisat zarens förrädiska ynnestprof, oci väntar blott på en ledning, ett kommando Olycksbådande röster skulle vilja öfvertygs nationen om att den är förkrossad och till intetgjord. Må de då betrakta de galgar i hvilka dagligen ses liken af nya offer fö frihetens sak; må de betrakta dessa fö hvarje dag talrikare grafvar, som bära vittne om förtryckarens s. k. betryggade välde och må de säga eder huruvida kampen äl! slutad. Polska folk! kampen kan icke upphöra: att begära pardon af zaren vore en låghet en nedrighet, till hvilken du icke är i stånd Kampen måste fortfara alldenstund zarer har: svurit att utrota vår nationalitet, vål religion och vårt språk. Ju mer våra va pen nedläggas, desto mera ökas moskoviternas raseri. Intet krig kan kosta oss så många offer som stridens afbrytande. De är icke något krig, som zaren för, det äl! tillintetgörandet af vårt okufliga folk, som Han i sitt blinda raseri fullföljer. Döden på slagfältet och frihet, om ock endast fö våra barn, eller ock en död i galgen; er Tängsam dödskamp på Siberiens snöfält och landsflyktens elände, detta är det val, som står oss åter. Vi ha rönt stora förluster, undergått stora lidanden, men befrielsens verk kan icke genomföras utan stora offer. Deremot ha vi å andra sidan växt till själ och hjerta; vi ha vunnit erfarenhet; vi känna numera hvar vanmakten ligger, hvar vår styrka är at finna. Suckarne från våra mödrar och våra systrar, piskade af våra bödlar, våra till en evig landsflykt släpade bröders tårar, brakandet af de galgar, som svigta under tyngden af Polens ädlaste söners lik, genljuda: våra öron och i folkets hjertan liksom en trumpet, som kallar till strid, en förbittrad strid, en strid på lif och död. Niding och förrädare är den som vill ha lugn och som förblifver död för denna kallelse! Men du polska fölk, du lyssnar dertill och du skall förblifva upprätt; du måste förblifva det för den, sista kampen, ty när du en gång reser dig, polska folk, då är segern säker! ti den nuvarande så svåra ställningen ser nätionalregeringen ej annat. än en kort öfvergångsperiod; med den andra perioden af kriget begynner folkkampen. För att uppa sin mission skall regeringen använda la .sina, hjelpmedel, hon skall ej rygga -tillbake för någonting, ingenting försumma, emedan sådan är nationens vilja och sådan i följd häraf regeringens pligt. På denna bana skall hon icke tveka, icke svigta, och ve dem som skulle våga sätta sig deremot! Då regeringen använder alla sina bemödanden. Pp fuländandet af sin uppgift, räknar hon icke på någonting annat -än nationens styrka, men emottager tacksamt folkens broderliga understöd och sympatier. Despoternas heliga allians och civilisationen, den gamla regimen af rå styrka och mensklighetens eviga rätt befinna sig i detta ögonblick gent emot hvarandra. Polska folk! .du.som, fordom stod främst i breschen för kristenhetens-försvar; du står i dag främst för att hämnas mensklighetens och frihetensrättigheter, skymfligt kränkta i din person. Din mission kommer från Gud, din räddning ligger i dinaegna händer. Polska folk! stort genom den broderliga kärlek, som Hfvar dig, det höfves dig i dag, icke att gissla den förflutva tidens fel, men att grundlägga och betrygga din framtid. Gud skall ej öfvergifva dig, ty dwär kalJad att utgöra frihetens bålverk emot Österns barbari. Det är öfver dina ruiner som Ryssland vill tåga fram för ätt eröfra Europa. Men du skall icke duka under; Mod derföre och ihärdighet!