och Österrikes s. k. entente cordiale. Den romerska frågan synes i dessa dagar hafva inträdt i ett nytt stadium eller rättare sagdt erhållit en ny officiel förklaring er nom tvenne i Monitören offentliggjorda depescher af hr Drouyn de Lhuys, hvaruti man) velat finna en förklaring från franska regeringens sida, att konventionen alldeles icke skulle innebära någon våda för påfvens verldsliga magt. om man erinrar sig hade italienske gesandten i Paris hr Nigra i en depesch, daterad samma dag som konventionen undertecknades, i temligen tydliga ord förklarat, att Italiens anspråk på Rom såsom rikets hufvudstad ingalunda blifvit genom den nu föreslagna förflyttningen till Florens uppgifna. Denna depesch väckte stor bestörtning hos den officiösa pressens organer i Paris och lika mycken tillfredsställelse hos dem hvilka från början i konventionen trott sig kunna med skäl böra helsa en signal till slutet på Roms politiska prestvälde. Men sedan nu äfven italienske inrikesministern, hr Lanza, dertill uppmanad af en interpellation inom deputerade kammaren, offentligt förklarat Nigras depesch vara fullt öfverensstämmande med verkliga förhållandet och med regeringens åsigter, ansåg man på högre ort i Paris tiden vara inne att söka lugna de påfligas farhågor. För sådant ändamål egde tvenne sammanträden rnm emellan utrikesministern och hr Nigra (det sednare af dessa i kejsarens närvaro) hvarvid anmärkningar gjordes och förklaringar afgåfvos, hvaraf resultatet blef tvenne depescher från hr Drouyn de Lhuys, hvaruti meddelas, att man hade öfverenskommit om 7 förklarande punkter, bland hvilka egentligen endast trenne äro af vigt; först och främst nemligen den, hvaruti uttrycket ?moraliska medel förklaras betyda civilisationens och framåtskridandets magt? (således uteslutande icke blott våldsamma åtgärder utan ock hvarje försök att framkalla insurrektionella rörelser). I den andra förklaras, att förflyttningen till Florens utgör en åt Frankrike lemnad garanti, och således icke bör förstås så, att den skulle innebära någonting provisoriskt eller blott vara ett steg på vägen till Rom. Tredje punkten, som är den vigtigaste, innehåller ordagrannt följande förklaring: Eventuåliteten, af en revolution, som sjelfmant utbröt i Rom, är icke i konventionen förutsedd. För en sådan händelse förbehåller sig Frankrike full frihet att handla efter behag.? Innehållet af dessa punkter synes visserligen vid första påseendet ganska gynnsamt för Rom och innebära en Hö tidligt uttalad rotest emot Nigras depesch och Italiens örhoppningar, men så ha de emellertid icke blifvit uppfattade hvarken af de klerikala bladen, som deraf icke funnit sig tillfredsställda, eller af hr Girardin i La Presse. Vid jemförelsen emellan Drouyn de Lhuys depescher, hvilka den franska publicisten förser med öfverskriften upplysningar, som ingenting upplysa?och Nigras, kommer han till det resultat, att utrikesministern snarare bekräftat än försvagat intrycket af den italienska noten, och han meddelar vid detta tillfälle följande ganska pikanta och betecknande upplysning. Då nemligen under förhandlingarne om denna fråga de italienska ombuden vägrade att underteckna, så framt icke det af Drouyn de Lhuys föreslagna uttrycket ?respektera den heliga stolens nuvarande område? blefve utbytt emot icke angripa etc.?, och efter utrikesministerns vägran alt gå in på denna förändring, man på telegrafisk väg inhemtade kejsarens tanke, blef svaret en order till hans minister att underteckna med den betydelsefulla förändringen. Uti en sednare depesch från Nigra till La Marmora, skrifven samma dag som den franska, redogör den unge italienske diplomaten, hvilken ej synes förstå sig på att beagna orden såsom masker för tanken, tydigt och fullständigt för de öfverläggningar med den franska ministern, hvilka föregått dennes depesch, och meddelar bland annat deri den ganska vigtiga upplysningen, att det under berörde öfverläggningar icke var Frankrike ensamt, utan äfven Italien, som förbehållit sig full frihet att handla? i händelse af en revolution i Rom. Huru denna så olika bedömda konvention blifvit uppfattad af en bland Italiens mest upplysta och högsinnade statsmän, finner man af ett i Italie meddeladt bref från baron Ricasoli, hvaruti denne derom yttrar sig på följande sätt: — — — ?Vi ha således nu fått del af konventionen. Jag bedömer densamma mer efter hvad som deruti icke säges än efter det som deruti yttras. Fransmännens aflå; ifrån Rom inom en bestämdt utsatt tid oc den i och med detta faktum proklamerade noninterventionsprincipen är redan i och för sig icke så litet, men hvad man nu icke ser, skall — och händelserna skola utvisa det — blifva något ännu mera. Och dessutom, hvad har man att vinna utan konventionen? Och hvad har man att förlora med och genom densamma? Vilkoret af hufvudstadens förflyttning. gjorde på mig samma intryck som om li skan. slagit ned från en klar och molnfri!!