UTRIKES. FINLAND. Feedrelandet meddelar följande utdrag af ett bref från Sverge, dat. 27 Oktober: —— — Jag har i dessa dagar mottagit några bref från Finland med bedröfliga underrättelser, att reaktionen äfven der är i gång på samma sätt som i Danmark. Uti Ryssland finnas mäktiga partier, som arbeta för inkorporation och högligen önska att något garntamnlt ville gifva dem anledning att förklara hufvudstaden i belägringstillstånd, hvarefter all vår sjelfstyrelse småningom skulle upphöra och finska staten slutligen blifva en rysk provins. Allt detta önskar man i Ryssland, för att förebygga Finlands fullständiga särskiljande. I känslan af Rysslands närvarande styrka och under segerruset öfver Polens mord tror man sig hafva fått bugt med hela verlden och ställer våld och makt lika med rätt. Såsom ett karakteristiskt bevis på, huru gerna man gör elefanter af myggor, för att komma den finska sjelfständigheten på lifvet, kan jag anföra följande lilla drag. En af mina bekanta var händelsevis på ett värdshus, då en ung man kom att kasta ut ett glas genom fönstret, just i detsamma som ett kompani ryska soldater tågade förbi, så det träffade en underofficers sidogevär. Skänkjungfrun kände ingen annan af de närvarande än min ofvannämnde bekante, hvarför han blef inkallad till polisen. Då gerningsmannen erfor detta, anmälde han sig sjelf, men icke desto mindre kommo de båda två gånger i polisförhör och protokollerna sändes till Petersburg jemte raport från gensdarmeriet. Till svar ankom befallning från Petersburg att arrestera alla som varit tillstädes och straffa dem på det strängaste. Hittills har det dock stannat vid hotelsen; ty enligt finek lag kan den skyldige icke dömas till annat än 3 å 4 rubel böter för gatufredsbrott. Ty värr finns i Finland liksom i Danmark ett litet antal ?ruttna gubbar?, som icke blygas att öppet arbeta för reaktionen. Men efter all förhoppning skall folket vara på sin vakt. — — FRANKRIKE. I Tamatave på ön Madagascar har en konflikt uppstått mellan de der bosatta europöerna och de infödda embetsmännen, hvilen kan komma att antaga en allvarsam karakter. En i Tamatave bosatt fransk köpman Charrier hade skjutit på och sårat en madagascare, som föröfvat stöld i hans bo stad... För detta anfall mot en inföding blef köpmannen i en högtidlig kabar (domstolssession) dömd att med sin hustru, som var född på ön Mauritius, inom 14 dagar för alltid lemna ön Madagascar. Om hans hustru varit en inföding, skulle hon för sin mans brott ha blifvit såld till slafvinna i det inre landet. Då franska konsuln var frånvarande, ställde hr Charrier sig under engelska konsulns beskydd. Trettio franska och engelska köpmän protesterade dessutom skriftligen hos guvernören mot domen. Det fanns ingen annan utväg, förklarade de, än den af Charrier begagnade, för att skydda sin egendom i ett land, der det icke finns någon polis och i hvilket man hvarje vecka godtyckligt och utan att offentliggöra det ändrar lagarne. I anledning häraf höll Raharla, guvernören, en ny kabar, som fastställde den öfver Charrier fällda domen och derjemte dömde protestens undertecknare till förvisniog, så framt de ej gjorde afbön. Man väntar nu drottningens sanktion på detta beslut. Emellertid råder bland de i Tamatave bosatta europeerna en liflig och lätt begriplig förbittring.