litiska omstörtningspartiet, mindre för det ?Va quantus artifex pereo! som ljuder för våra öron, än för de erinringar från franska revolutionen, som framträda för vår blick. Vi kunna icke und. gå att tänka på den berömde skådespelaren Collot Herbois. Lyonesarne förstodo icke till fullo att uppskatta hans dramatiska talent, då han deklamerade Corneille; derföre måste de göra bekantskap med hans politiska geni, då han sedermera såsom medborgaregeneral lät nedskjuta dem med kartescher. Skulle vi emellertid upplefva att få se hr Paetz såsom exekutor för någon välfärdskomite, vilja vi dock tills vidare trösta oss med det hoppet, att han såsom sådan icke skall bli mera lik den store Collot, än han varit såsom skådespelare. Komikern hr Phister har, genom att inträda i detta sällskap, endast gjort hvad han som konstnär är skyldig fäderneslandet. Det skulle varit oförlåtligt, om en skådespelare i hans fack och med hans uppfattningsförmåga lemnat en fådan grufva som Åugustiföreningen obegagnad. . Den väpnade styrkans, höghetens, rikedomens, vetenskapernas och konsternas representanter i all ära! — De gifva sällskapet anseende och styrka, men de äro likväl icke dess ledande tanke. Fråa man om föreningens riktning och karakter, rågar man Hvarthän? och Huru?, då svarar katalogen oss med andra namn, med namnen: Krebs (Kräfta) och Pade (Padda). Den förre är redaktör af Berlingske Tidende, och hvad väg han vill gå är tillräckligt kändt. Den sednare är inspektor på Holstenshus, och om hans politiska principer vet man blott, att hans principal, baron Holsten-Carisius till Holstenshus, är medlem; men det är också nog. Ett politiskt sällskap bör icke endast ha ett aktivt, utan äfven ett passivt element, och hvad detta tänker och har i sinnet kan ingen i verlden ha besked om. Hr Krebs representerar det förra elementet, hr Pade det sednare. Vill man efter dessa båda representanter indela medlemmarne i Krebs och Pader (kräftor och paddor), är det naturligtvis på de förra uppmärksamheten fäster sig, och såsom någon bland de mest kända representanterna för kategorien Krebs — det fattas i katalogen nästan ingen bekant individ af familjen! — böra vi nämna kammarassessorn Berthelsen (med son), bokbindaren Clment, Jakob Davidsen, folkethingsmannen Fischer, målaremästaren Geisler (in duplo), general Hegermann-Lindenerone, professor Peder Hjort, köpmannen V. Lauritzens (i Slagelse), kammarjunkaren von Levetrow ()Kjerteminde), prokurator N. Levinsen, justitierådet Liitken, slagtaremästaren H. Meyer, general de Meza, höjesteretsassessorn Otto Miller, öfverste Nissen, konferensrådet Raaslöff (Theofilus), grefve Raben, redaktören Siesby (Flyyveposten), förre skolläraren Rasmus Sörensen, pastor Visby, kandilaten P. C. Zahle och grösshandlaten Öst. Kategorien Pade erbjuder nåturligtvis färre bekanta namn. Dock finns det åtskilliga, som äro bekanta nog, för att genom -in dansk-folkliga klang göra god verkan, när katalogen öfver det förnäma sällskapet uppläses. Huru många poitici af denna kategori en enda ifrig och talentfull medlem af den föregående kan draga med sig, får man straxt en aning om då man genomsgnar listan. Under det i det hela taget det är jemförelsevis blott ytterst få handtverkare, som åtit inskrifya sig — så få, att till exempel hofskräddaren är den enda i sitt talrika skrå och nofskomakaren blott är andra mannen i sitt ännu alrikare — ha bokbindarne, hvilkas ålderman nr Clement alltid utmärkt sig såsom en af våra (både i dansk och svensk betydelse) driftigaste politici, intågat en masse, och af målaremästarne, som förut stått under denlikaledes politiskt verksamme hr Geislers åldermanskap, har föreningen hela sjutton. Slagtarne tyckas deremot icke ha varit synnerligen mottagliga för reaktionär bildning, ty deras ålderman, hr Meyer, står, såvidt vi ha sett, alldeles ensam i Augustiföreningen. Det är icke utan sitt intresse, att det, enligt len förra katalogen den 12 September, fanns 8 föreningsmedlemmar med namnet Sörensen, hvaremot det den 22 Oktober, då den sista förteckningen utkom, fanns blott 6 med detta namn. På samma tid, som de många kammarherrarne och junkrarne, isynnerhet vid gardet, inträdt och Hödlemmarnes amtal nästan blifvit fördubbladt, tyckes således familjen Sörensen ha börjat draga sig tillbaka. Då vi sluta denna korta anmälan af den oss tillsända katalogen, äro vi skyldiga allmänheten att uppmana styrelsen tillmötesgå mångas önskan zenom att låta detta lilla intressanta arbete bli illgängligt för eh större läsarekrets i en för bokhandeln bestämd upplaga.