UIDBAGCE UGLI AVAMIVUBUGC IUNUGE UC PILED BULAT diga rykten voro i omlopp, hvilkas utredande det var bäst att afvakta. Den genom grefve Mensdorff-Pouillys inträde betecknade nya situationen kan först om någon tid fullt tydligt öfverskådas. Jag skall tills vidare försöka i korthet sammanfatta hvad som i väl underrättade diplomatiska kretsar anses trovärdigt beträffande ministerombytet. Alldeles ohållbar är den officiöst utspridda versionen, att grefve Rechbergs störtande härledde sig blott och bart deraf, att han ej ville gå in på att upphäfva belägringstillståndet i Galizien, hvilket hr von Schmerling yrkade, emedan de polska representanterna Hot det till vilkor för sitt inträde i riksrådet. Vid denna flacka och intetsägande förklaring kunde icke heller den vanliga sagan uteblifva, att grefve Rechberg i sin framskridna ålder fann bördan afregeringsbestyren för tung och att hans genom den eviga striden med hr von Schmerling retade nerver behöfde hvila! Ännu löjligare är de af grefve Rechbergs störtande högeligen öfverraskade preussiska junkertidningarnas försäkran, att hr von Bismarcks s.k. allierade fallit, derföre att han ej uppträdt nog kraftigt mot hr von Schmerling och derföre att det trots försöken i somras i Kissingen och Carlsbad icke lyckats honom att återupplifva den hel. alliansen. Grefve Mensdorff hade under Krimkriget, då han befann sig med en beskickning i Petersburg och under den sista polska resningen visat sig vara Rysslands vän, och han skulle derföre förstå att ännu fastare och intimare gestalta förhållandet till Preussen än det lyckats grefve Rechberg. Med sådana tröstegruner söka junkrarne i Berlin lugna sig öfver den af dem isynnerhet på sista tiden smekta österrikiska ministerns fall. Likasom det ej vore notoriskt, att den bittraste förevitelse, grefve Rechbergs fiender i Wien gjort honom, just var hans samverkan med Preussen och den politik, som satte den preussiska alliansen främst. Det erfordras de fanatiska advokaternas för det preussiska junI kerdömet hela subtila sofister! för atttolka herr von Schmerlings ifrigaste rivals fall såsom en seger för junkersystemet, hvilket grefve Rechberg representerade, öfver hr von Schmerlings centralistiska. Sanningen är helt enkelt den, att grefve Mensdorff-Pouilly skall försöka hjelpa Österrike ur den stora förlägenhet, hvari det råkat efter Septemberkonventionens afslutande. Han skall omgestalta förhållandet till hr von Bismarck, åter söka vinna de medelstora staterna, som man alltsedan det schleswig-holsteinska kriget aflägsnat från sig, stärka tyska förbundet, på hvars försvagande Preussen systematiskt arbetat, och fi för allt bjuda till att erhålla en bättre ställning till utlandet. Grefve Mensdorff är visserligen en vän till Ryssland, men äfven mot vester har han slägtskapsoch personligen goda förbindelser. Hans mor och drottning Victorias mor (hertiginnan af Kent) voro döttrar till hertigen af Sachsen-Saulfeld Koburg och således systrar. Grefve Mensdorff är alltså köttslig frände till drottningen af England och dessutom vän till konungen af Belgien. Denne så väl som lord Clarendon, hvars vistelse nyligen i Wien hade sina goda skäl, påyrkade, att Österrike skulle afskeda den minister, som man nu en gång i Paris betraktar såsom en oförbätterlig amrhängare af den nordiska alliansen och hvars tvetydiga politik gaf förevändningen till en intimare förbindelse mellan Frankrike och Italien. Grefve Mensdorffär deremot icke bunden vid någon, utan befinner sig så väl i förhållande till Ryssland som till vestern i den gynnsamma ställningen att kunna bjuda spetsen just åt de försök af hr von Bismarck, som gå ut på en förmedling mellan Ryssland och Frankrike. Sammankomsten i Nizza mellan franska och ryska kejsarne samt hr von Bismarcks rådplägningar i Paris hade åter befrämjat detta den preussiska ministerns lindansaresystem, och man skall icke bättre kunna motarbeta det än genom att till utrikes minister välja en man, som har att glädja sig af ett lika inflytande i Petersburg och London. Dessulom åtföljde grefve Mensdorff år 1856 erkehertig Maximilian till Paris och kom då i ett godt förhållande till kejsar Napoleon. Detta om hvad inom den diplomatiska regionen förljudes om ministerombytet. Det är att förutse, att den nye utrikes ministern i början kommer att uppträda mycket försigtigt och utomlands till och med undvika att uteslutande binda sig på något visst håll. Han skall också inom landet få tillräckligt med svårigheter att öfvervinna. Oppositionen har blifvit högeligen sårad öfver den mer omfattande riksdagens inkallande till medlet af November. Den skall blott bevilja penningar, hvaremot den mindre riksdagen derefter kan göra så många liberala anspråk gällande som den vill, utan attregeringen behöfver bekymra sig synnerligen mycket derom, efter det budgeten redan blifvit fastställd. Men huruvida Osterrike genom dessa vridningar och vändningar verkligen skall bli sina stora och många förlägenheter qvitt, är en fråge, som ingen opartisk skall obetingadt anse löst till sin förmån. Den nye ministern skall hvarken fylla de tomma kassorna eller förhindra, att Italien fortfarande tränger på åt Venetien till. Österrikes sår ligga djupare och kunna ej botas genom något ministerombyte, om också aldrig så skickligt anlagdt. P.S. Freden med Danmark blef verkligen kl. 2 på eft. m. i dag undertecknad. Hvad Danmark inom preliminärerna kunde ernå har det ernått. Dit kan isynnerhet räknas besittningen af den skogrika halfön Stenderup midt emot Fyen, hvilken tillfaller Danmark. Danmark lemnar skadeersättning för de kapade tyska fartygen, till ersättning hvarför dock en half million af den aversionalsumma, som beviljats hertigdömena, afprutas, så att hertigdömena i sjelfva verket få vidkännas skadeersättningen. —— —(Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 2 Nov. Freden mellan Tyskland och Danmark har nu ändtligen blifvit undertecknad söndagen den 30 Okt. i Wien, och man kan blött önska, att den må bli varaktig och i raga till ästadkommande af ett godt för m mr -m