ACt VOTE fICUTPCIODG I UCUIC SOTLVE, SAGITMIGTERLIN, ere vi gjennemtraengte af det Önske, at Foreningen maa tage til i Fasthed og Styrke til Held og Velsignelse for begge de forenede Folk! Vidare höjde professor Monrad ett lefve för ett förenadt Norden, hvarpå BjönstjerneBjörnssons festsång afsjöngs. Såväl skålen som sången åhördes med stor entusiasm. Advokaten Bergh talade derefter för Fäderneslandet, efter hvilken skål nedanstående verser afsjöngos. Brödrene. Aa vesle Gutten i Tistedaln. De Styrke pröved paa Legevold, og blev vrede; Og Legetöjet var Sverd og Skjold, altid rede. De Tvende siden drog hver sin Vej. Men tidt de kom en Snartur over licj, ej til Glede. Den Ene helst udi Vaabenlarm vilde vare, Og den, som fölte hans tunge Arm, k en Leere, Og kom han hjem med en ribbet Kam, Det spurgtes aldrig at han kom med Skam, men med ZEre, ja med ZEre. Den Anden hvilte sig lenge nok efter Striden, Ja Somme siger, han som en Stok bortsov Tiden. Men vist han vaagned en vakker Dag Og stelte Gaarden sin og skifted Lag, og har siden nyttet Tiden. Nu staa de sammen og Ryg mod Ryg, ja som Venner, Og den, som ikke tror Pagten tryg, ej dem kjender. Let Sverdet engang af Sliden for: Saa falder nu og da et hastigt Ord, som det hender mellem Venner. Men Tredjemanden i Oltidslag er i Vinden; Thi han har Uvenner for og bag og forinden. Han faar nok aldrig sin rette Ro, För han faar sammen med de Andre bo og forinden samme Grinden. Saa give Gud, at de alle Tre sammen komme, Ja give Han, at al Spot og Spe nu var omme. For alt det varme og iedle Blod, For al den Hjertegraad Han sende Bod! Maa hans Domme milde komme! Advokaten Dunker föreslog derefter en skål för den Aaröeska ströfkåren, den käcka kår, som varit sammansatt af frivilliga från alla de tre nordiska länderna, och hvars öden vi följt med så stort intresse. Skålen ställdes till kårens chef, kapten Aaröe, hvilken såsom inbjuden gäst var närvarande vid festen, och tömdes under lifligt bifall. Sedan man uppstigit från bordet afsjöngs en Skandinavsång? på ?Döle?-språk af Chr. Jansen, hvarefter man åtskildes omkring kl. half 7. Vid festen rådde från början till slut en lifvad och glad stämning. Festrepresentationen å teatern tog sin början något efter kl. 8. Teatern var festligt upplyst. Då prins Oscar inträdde i kongl. logen, reste sig hela publiken från sina platser och helsade honom. Sedan orkestern utfört Webers Jubelouverture, som slutade med folksången, hvilken sednare publiken åhörde stående, gick ridån u till det för tillfället uppförda stycket: ?En Aften paa Giske?, af A. Munch, som applåderades vid de ställen, der i replikerna ttranden förekommo, hvilka kunde tydas på förhållandena för dagen. Handlingen i stycket anses försiggå år 1027. Emellan pjesen och den dertill fogade epilogen (äfven af Munch) spelade orkestern framlidne rins Gustafs ouverture till ?Hvita frun på rottningholm?. Epilogen inleddes med en kör, komponerad af C. Arnold, hvilken kör bakom scenen utfördes. Epilogen var fördagd till Throndhjems domkyrka, der konung Olof framträder och i en monolog skildrar Norges öden under de vexlande tidernas gång. Monologen framsades mycket väl af hr Wolf. Efter epilogens slut utbragie teaterdirektionens ordförande ett lefve för föreningen, som besvaredes af publiken med ett niofaldigt hurra, folksången uppspelades ånyo och prinsen helsade till afsked samt aflägsnade sig ur sin loge. Utanför teatern mottogs han med lifliga hurrarop af den talrika folkmassa, som der samlat sig. Från teatern begaf sig prinsen med svit till slottsplanen, der fyrverkeriet skulle afbrännas. Under vägen uppgick prinsen i universitetsbyggnadens vestibul, der studentsångföreningen och flera andra sångföreningar helsade honom med flera fosterländska sånger och sänginstruktören Behrens utbrinade ett Lefve prins Oscar!? — Fyrvereriet afbrändes kl. half 11 och äsågs af en ofantlig menniskoskara. Framemot kl. 8 började ljusskenet kasta sin glans öfver de snöbetäckta gatorna. Ljus och lampor, kransar, guirlander och färgrika blomsterbuketter, vaser, statyetter och byster (isynnerhet af Carl Johan) voro öfverallt anbragta i fönstren i rik omvexling och mångenstädes smakfullt ordnade.