vågade att fraga ut knifven, befarandef att han derigenom kunde förblöda, så måste han med denna i hufvudet begifva sig till Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset, der en läkare omsider befriade honom från mordinstrumentet, som befanns vara en större fällknif med spetsigt blad. Det är i sanning förunderligt, att Simson under hela tiden ej förlorade sansen och dessutom hade styrka att gående begifva sig till sistnämnde sjukhus, hvadan han verkligen gjort skäl för sitt namn. Han var äfven i dag på förmiddagen vid fullt medvetande, och hopp förefinnes om att han skall kunna återställas, då hjernan tros ej vara skadad. Det förmodas, att det nedriga dådet utförts för att hämnas å Simson, enär denne med noggrannhet eftersett att ej på stället förbudna saker fått dit insmugglas, hvadan någon f d. patient, eller bekant till sådan, antages ha velat på det viset tillfredsställa sin hämdlystnad. (G. H. T.)