historisk grundval, på hvilken det kom mande slägtet med framgång kan bygga Han trodde sig kunna försäkra, att numer: neppeligen någon bonde funnes i Norge som icke vore en vän af föreningen. Hr P. R. Tersmeden föreslog derpå er skål för Sverges och Norges minnen oct förhoppningar och uttalade det hoppet, at om femtio år fosterlandssinnet och frihetskär leken på båda sidor om Kölen skola vara lika varma, men sambandet mellan båda folken ännu förtroligare. Professor Key föreslog med ett briljant tal skålen för damerna, och sedan derefter pastor Bruun på ett både hjertligt och humoristiskt sätt utbringat ett God natt! aflägsnade sig de flesta af de i festen deltagande. Inom en mindre krets af qvarstannande fortsattes dock ännu någon stund såväl med lifvad konversation som med åtskilliga skålar och tal. Under aftonens lopp hade till festkomiten anländt telegrammer från lika festligt församlade medborgare i Frederikshald och Christiansand, med uttryck af deras sym: patier. De närvarande norska gästerna anmodades att framföra tacksägelse för dessa vänliga helsningar. — Sednare på natten ingick äfven följande telegram från svensknorska festkomiten i Honfleur: ?Le banquet sugdois-norvegien de Honfleur envoie å leurs compatriotes un vivåt pour Iunion sugdoise-norvgienne. Ullern.? Hr J. G. Carlen utdelade under festen till de norska gästerna följande af honom för fattade och med en särdeles rik och smakfullt komponerad vignett tryckta verser: Svensken till norrmannen. Från hedenhös, tills hvite Christ gick fram i höga norden, vi mången gång i sol och mist tillsammans vunno segern. Du vet det nog — för häpen verld vi skrefvo blodets lära, och efter ändad ledungsfärd sjöng barden högt vår ära. Hur tiden skred, vi skildes åt: med blicken fästad sydvarts, Då fick på egen härnadsstråt en annan väpenbroder: och splitets natt-uf mellan oss flög kring i trånga kretsar, fast dagens klara framtidsbloss förgyllde bergens spetsar. Omsider dock på stadig grund vår kraft på nytt förentes — och nu i fär och fast förbund hvarandras väl vi stödja. I folkens bröst släcks aldrig ut naturens frihetslåga: den stunden nalkas, då:till slut vi vete hvad vi våga. Din fordne vapenbroder då med oss går fram till målet: I samma endrägt snart vi stå liksom de tre på Ritli. Ja, hand i hand — och mörkrets verld skall till sin skräck få lära hår djerft vi ge vår offergärd för nordanländens ära.