STOCEHOLM der 5 Nov. Förenings-jabileet. Gårdagens högtidligheter i hufvudstaden hade en i sanning storartad och imposant pregel, De vittnade på mångfaldigt sätt erom, att hela den stora massan af folket kände och fattade dagens betydelse, att det icke var någon blott officielt anordnad och konventionel glädjeyttring, utan en verklig nationalfest i detta ords fulla mening, hvari alla kände sig lika manade att deltaga. Detta deltagande visade sig redan deri, att dagen utan påbud derom frivilligt jordes till en fullständig helgedag. under vilken allt arbete lades å sido, verkstäder, bodar och butiker stängdes; det visade sig af det ofantliga antal menniskor, som fyllde och öfverfyllde alla kyrkor vid de anordnade tacksägelsegudstjensterna; det visade sig slutligen uti den goda och värdiga hållning, som på aftonen iakttogs af de ofantliga menniskomassor, som böljade genom de illuminerade gatorna, der man oaktadt den på flera punkter mycket starka trängseln ieke försporde något buller eller oordning, intet festen störande missljud, utan tvärtom öfverallt en med dagens fest helt och hållet harmonierande stämning, som också klart uttalade sig i de yttranden och betraktelser som man hörde bland folket med anledning af de festliga anordningar och de symboliska framställningar, som mest tilldrogo sig uppmärksamheten. Festdagen gynnades också af det bästa väder: Det var klart och ett godt väglag. Först vid den tid, då illuminationen upphörde, började ett snöglopp, som i dag fortfar. Att lemna en beskrifning, som kunde öra anspråk på att i alla detaljer vara ullständig, skulle öfverskrida det utrymme en tidning deråt kan egna. Vi måste nöja oss med att teckna hufvuddragen uti hvart af de särskilda momenter, af hvilka festen bestod. Te Deum, Kl. 10 hölls i alla hufvudstadens kyrkor den festliga högmessogudstjenst, som af regeringen blifvit anordnad. Altartjensten förrättades i allmänhet af tvenne presler; predikan hölls öfver texten, 1 Krönike bok 29 kap. 11, 12, 13 v.: ?Dig Herre tillhörer majestät och makt, härlighet, seger och tack; ty allt det i himmelen och på jorden är, det är ditt: ditt, Herre, är riket, och du är upphöjd öfver all ting till en öfverste. Dina äro rikedomar och härlighet för dig, du råder öfver all ting; i din hand står kraft makt, i din hand står det att göra hvar och en stor och stark. Nu vår Gud, vi tacke dig, och prise din härlighets namn. I hufvudkyrkorna hölls predikan af församlingarnes kyrkoherdar; alla fungerande prester voro 1 messeskrud. Äfven i de smärre kyrkor, söm icke bilda särskilda församlingar, såsom enkhuskyrkan, Sabbatsberg, garnisonsjukhuset, 0. s. v. hölls predikan, och gudstjenst var äfven anordnad i ransakningsoch straff-fängelserna, ehuru der först El. 1. I mosaiska synagogan hölls predikan öfver den nyss anförda texten af rabbinen Levysohn. Gudstjensten, som inleddes och äfslutades med afsjungandet af särskildt författade verser, var mycket högtidlig och bivistades snart sagdt mangrant af härvarande israelitiska trosbekännare. I katolska kyrkan hölls stor messa och vicarius apostolicus Studach höll festpredikan. Gudstjensten i kongl. sloltskapellet börjades först kl. 12 11. Till densammas öfvervarande hade stater och kårer blifvit inbjudna så långt utrymmet medgaf. Sedan dessa infunnit sig och blifvit ordnade på det sätt, att koret upptogs af excellenser, seräfimerriddare och statsråder jemte deras fruar, hofstaten, staberna och kongl. kansliet, samt den återstående delen utaf kapellet, af de norska deputationerna jemte öfriga inbjudna, anlände D. M. konungen, drottningen och enkedrottningen jemte D. K. H. prins August och hertiginnorna togo plats på de i koret midt emot altaret uppställda fåtöljer, bakom hvilka uppvaktningen blef stående. Gudstjensten började med afsjungandet af en vers utaf psalmen n:r 270, hvarefter altartjensten på det vid högmessogudstjenst i allmänhet öfliga sätt förrättades af öfverhofpredikanten Moren, assisterad af hofpredikanterna Anjou och Lindberg. Öfverhofpredikanten uppträdde derefter på predikstolen och talade öfver den för dagen anbefallda text. Gudstjensten afslutades med afsjungandet af psalmen 272 (?Nu tackar Gud allt folk), hvarunder salut gafs från Kastelloch Skeppsholmsbatterierna. Alla psalmerna leddes af Kongl. teaterns kör och ackompagnerades af orgel och blåsinstrumenter. Högtidligbeten på rikssalen. Redan vid den tid då gudtjensten i slottskapellet började, såg man huru de, som fö inträdachilietter till den oentemot be