vidare afgå till Malmö. — Den förut omnämnda middagen för hofrättsrådet Schöne den 1 dennes, med anledning af hans trettioåra jubileum såsom sekreterare i hofrätten, bivistades af öfver 80 personer, deribland deras excellenser grefve Sparre och friherre De Geer, presienten grefve Mörner, statsråden Lagerstråle och Bredberg, flera justitieråd, generaldirektörerna Stråle och Ras, underståthållaren m. fl. — Skåten för hofrättsrådet Schöne föreslogs af hofrättens chef excellensen grefve Sparre, hvilken uti varma ordalag tolkade festens hetydelse samt den aktning och tillgifvenhet hofrättsrådet Schöne tillvunnit sig af alla som med honom kommit i beröring. Denna skål, som af hofrättsrådet hjertligt besvarades, mottogs med nfarer och lifliga lefverop, hvarefter afslöngos följande verser: Slägten komma, slägten gå Kring vårt dombord långa; Skilda tankar brottas få Mellan Svear många. Men i lugnet derbredvid Står ett flitens altar, Der Sekterarn, tyst och blid, Luntorna förvaltar. Broder! ingen ovis flärd Stör din jemna ifver. Du åt lidelsernas verld Ler så mildt — och skrifver; Trogen i det kall, du fått, Trogen dina vänner, Trogen allt, hvad sannt och goåt Varma hjertat känner. Ja, ett ynglingshjerta slår Under hofträttsfracken, Strålar fram i blickens vår, Håller snön från nacken. All den kärlek, som du vann, Rikligen belöne Dig, den stilla ärans man! Lefve Gustaf Schöne!!! Håsom värdar fungerade hofrättsrådet Pfeffer, assessoren Fåhreus och notarien, häradshöflingen Rung.