EN KÄRLEKSHISTORIA ). Öfversättning från engelskan. Laura iakttog i början den orubbliga tyst-. nad, som bäst öfverensstämde med hennes känslor, och gaf Leonora så sträfva svar, då denna ett par gånger försökte inleda ett samtal, att den unga flickan äfvenledes snart fann för godt att sluta sig inom sig sjelf. Så småningom återvann emellertid Laura Bin sjelfbeherrskning, och hon beslöt nu att begagna tiden till att befrämja den plan hon hade uppgjort, så motbjudande det än föreföll henne att inlåta sig i samtal med den lyckliga unga flickan. Hör på, huru har allt detta gått för sig, min kära Leonora? sade hon. Berätta mig nägot derom. Leonora kände sig lika litet som Laura fallen för ett förtroligt samtal, men tvekade dock icke att svara. a Jag fruktade att han var ond på mig började hon, men blef genast afbruten af Laura, som otåligt utbrast: Nå, än sedan? Jag fruktade att han kände sig olycklig, fortlor Leonora. CHvad menar du? utbrast Laura i häftig ton. Han såg så ledsen ut. Ah, prat! Hvad skulle väl gjort honcm ledsen? Br kusin . . . började Leonora, och denna ång var hon glad att bli afbruten af den Belallande Laura. Det är sannt, jag önskade sjelf tala med dig om sir Peter; han är en helt ung man, och du får inte förorsaka honom några led samheter. Du har talat mycket med honom, som du sjelf vet och koketterat med honom — så är det åtminstone verlden bedömer ditt uppförande; men nu då du ämsy Ba ÅA. B. nr 223, 234, 236, 237, VD, 240, UI-U4, UC—L-1L IR och 50.