j underhandlingar dock icke någon anteckning 1 fullmäktiges protokoller kommer — erbjudit sig öfvertaga länet på följande vilkor, nemligen: 1:o af lånesumman öfvertages s eller omkring 12 millioner rdr fixt, att inbetalas med 4, unMu hvarje månad från och med derpåtoljande ay 2:0 för öfrige Vs förbehåller sig låneöfvertagarne optionsrätt, såvida derom tillsäges före ingången af nästa Oktober månad; 3:0 obligationernas språk och myntslag förbehåller sig låneöivertagarne att få bestämma sednast sex veckor från kontraktets atslutande, då ji plan för lånets liqviderande samt ränteiqvidernas erläggande, m. m., skall atgilvas; 4:0 för det blitvande kontraktets fullgörande skall af låneöfvertagarne ställas ett vite under enahanda vilkor och törbindelser, som uti 1860 års lånekontr finnas bestämda; 5:0 till liqviderande af ränta och för lånets amortering skall af riksgäldskontoret anvisas en årlig annuitet af 5(2 procent under loppet af ungefär 384s års tid, hvarunder ett lån. löpande med 4!2 procents ränta blir titl tullo liqvideradt. dock med förbehåll att få bestämma den lä räntefot som i partialobligationerna bör ut: 6:0 för ett lån af oivanberörde beskafienhet, men i afseende på hvars detaljer särskilda underhandlingar böra föregå kontraktets atslutande, erbjudes 89 procent itall räntefoten bestämmes till 4!2 procent, under hufvudsakligen samma vilkor i atseende på provision tör ränteliqviderna im. m., som de redan afslutade svenska jernvägslånekontrakten innehålla; varande derjemte a konsul Smutt, såsom tillägg till de sålunda föreslagna lånevilkoren, anmält, att all anledning företunnes antaga, att det skulle blitva honom möjligt höja det i sjette punkten uppgiima ötvertagningspniset till 9Ö proc. Denna skritt, i afseende å hvilken fullmäktige. vid sammankomsten den 3 Mars ansågo sig, i atvaktan å det förväntade definitiva svaret trån gencralkonsul Heinemann, icke kunnat någo vidgöra, blet först vid fullmäktiges sanumantrade den 10 Mars uppläst jemte en al konsul Smitt då ytterligare inpgitven skritt, hvari han, som erinrade, att han då ännu icke fått emottaga något svar å det at honom den 29 Februari ingitna anbudet, uppställt åtskilliga kalkyler för ädaaläggande derat att hans anbud vore betydligt illigare än det genom Heinemann gjorda. Emellertid hade tullmäktige samma dag fått emottaga en at Heinemann ingifven skritt, deri han anmälde, att ratifikationen at det genom deputerade afslutade lånet hitkommit i rätt tid och att påreckning om densammas meddelande blitvit at 3:ne bland bemälde deputerade verkställd å det ingima låneunbudet. Då sålunda det af fullmäktige gjorda förbehållet vore fullordt, anhöll Heinemann, att fullmäktige måtte ämma tid tör lånekontraktets uppsättande. d han, utan att uppgitt lemnades om låneertagarnes namn, tillkännagat — m orden lyda — att det skulle vara ull gagn för våra dimga finansiella torhållanden, om länets afslutande ännu icke blefve otficielt kungjordt Sedan lånet sålunda, såsom protokollet säger. måste anses å alslutadt, uppdrogo fullmäktige åt samme deputerade att, isanråd med Heinemann. så fort ske kunde, uppgöra och underställa fuil mäktiges vidare granskning törslag till det blifvande lånekontrak :; och förklarade fullmäktige, vid sådant förhållande, sig icke böra nvmera ingå i någon närmare prötning af det lånear.bud, som konsul Smitt framställt. Vid fullmäktiges den 16 Mars derpå följa sammanträde, hvilket blifvit utsatt endast för protokollsjustering, företogs först justering at de vid fullmäktiges sammanträden den 7 Dec., den 7, 14, 21, 28 och 30 Jan. samt den 4 och 11 Febr. rörande Jåneärendena förda protokoller, hvilka godkändes; hvarefter och då tilljustering förekom protokollet för den 13 Febr.. fråga väcktes derom, huruvida konungens vid detta sammanträde närvarande ombud hr statsrådet frih. Gripenstedt skulle ega att deltaga i justeringen af den del utaf nämnde protokoll, som innehöll förloppet af den mellan honom och tullmäktige hållna ötverläggning. Af de närvarandeledamöterna ansågo fapten Hierta, riksarkivarien Nordström. kommimstern Beckman, grosshandlaren Berg, justitieborgmästaren Gråå samt förre riksdagstullmäktige Medin, Skoldberg och Ödmann, att, då hr statsrådet icke begärt att få justera sitt till protokollet upptattade yttrande, vore hr statsrådets närvaro icke för justeringen erforderlig; hvaremot majoren Wolffelt och grosshandlaren Rinman voro at den mening, att tillfälle bordt lemnas hr statsrådet ait justera sina i nämnda protokoll intagna yttranden. Derefter blef protokollet uppläst och, sedan deri vidtagits ändringar, af fullmäktige godkändt. Dock reserverade sig major Wolffelt deremot, att tullmäktige vid denna Justering ur protokollet uteslöto en del af hr statsrådet Gripenstedts till protokollet antecknade yttrande. Vidare fortsattes vid denna sammankomst justeringen af de för den 18 och 25 Febr. samt 3 Mars öfver låneärenden förda protokoll. Revisorerne torde här böra upplysa att, sedan hr statsrådet Gripenstedt erhållit kännedom derom, att hans anförande icke blitvit i protokollet fullständigt återgitvet, han till fullmäktige aflät en i protokollet iör den 16 Juni intagen skrif velse, deri han nedlade sin reservation mot det sätt, på hvilket hans yttranden bhivit upptagna i det, utan hans vetskap, justerade protokollet för den 13 Februari. Under förklarande att hr statsrådet icke ville ingå i något bedömande af de skäl. som kunnat förmå tullmäktige att, honom oätspord, ur protokollet utesluta ej mindre åtskilligt, som af honom vid detta tillfälle anförts, än ock hvad flera ledamöter med anledning deraf yttrade, tillkännagaf hr statsrådet att den : i protokollet intagna sammanfattningen af hans yttrande, såsom allt för ofullständig och i vissal delar saknande det sammanhang som han gilvit sin mening icke kunde af honom såsom nöjaktig erkännas. Hr statsrådet anhöll derföre få del af det vid tillfället förda memorialprotokollet, för att, med ledning deraf. Se sammanfatta sina yttranden, såsom de i sjeltva verket blifvit af-: gilna. Sedan denna anhållan af fullmäktige beviljats, ingat hr statsradet ett i fullmäktiges protokoll för den 7 Juli intaget anförande. mmnefattande de ur protokollet för den 13 Februari utesiutna framställningarne. Ur detta anförande anse sig revisorerna här böra återgifva följande: Beträffande sättet för sjelfva lånets MRpIagan de, ansåg hr statsrådet, — som trodde det svårligen kunna förväntas, att sädana hus, som t. ex. Rotschild med flera, med hvilka det emellertid! otvifvelaktigt vore en förr ån för Sverge att kunna anknyta förbindelser, skola hit inkomma med några anbud, äfven om de i sjelfva verket äro för saken benägna, — att det i sådant afseende skulle vara af synnerlig vigt, om dylika underhandlingar härifrån direkte inleddes, och att för detta ändamål det syntes hr statsrådet tjenligast, om någon lämplig person utsågs. som borde ställa sig i beröring med nyssnämnde hus eller andra större ansedda bankirhus. Hr statsrådet tillkännagaf, att skälet, hvarföre han särskildt antörde huset Rotschild, vore det, att chefen för detta hus i Frankiurt am Main, enligt hvad hr statsrådet hade sig bekant, till en framstående svensk diplomat yttrat sin önskan och beredvillighet att vid upptagandet at det nya svenska jernvägslånet, tillhandagå. Likaleds hade Rotschild i Paris, enligt uppgitlt från dervarande svenska legation, förklarar sig benägen, att inträda i underhandling om detta läns öfvertagande.? För den händelse riksgäldskontoret i sådant afseende, såsom äfven rikets ständer ifrågasatt, ömskade erhålla någon medverkan af reg gen. skulle sådant otvifvelaktigt med största beredvillighet lemnats och anvisning gifvas på nåon person, hvars ställning och egenskaper gjorde honom fullt lämplig, att vid en dylik underhandling biträda. I