a nen af tillbopa 9 procent, i afseende å denna banks anbud förklarat, att enär, enligt uppgjord förslagsberäkning, riksgäldskontoret lä rande icke behöfde någon annan ft kning i sina kontanta tillgångar, än som i förväntade inkomster vore att påräkna, och då det ur flera. ynpunkter ansåges betänkligt att i särskilda lån. rdela lånesumman samt de vilkor hvartill riksgäldskontoret skulle förbinda sig för det mindre belopp enskilda banken erbjudit, möjligen kunde inverka på de vilkor, hvaremot -det återstående vida större beloppet sedermera skulle kunna utom riket erhållas, så ock med hufvudsakligt afseende å ett af rikets ständers banks vexeldeputerade gjordt erbjudande om tillfällig försträckning af 2 å 3 millioner i början af år 1864, funno de fleste bland fullmäktige sig icke ega skäl hvarken att antaga enskilda bankens låneanbud på de vilkor detta anbud innehölle eller att framställa något kontraförslag angående jemkning af lånevilkoren. Ifrån detta beslut voro dock tvenne bland fullmäktige, nemligen komministern Beckman och i! grosshandlaren Berg af skiljaktig mening, dervid den förre bland annat anförde, att då det icke vore osannolikt att enskilda banken skulle medgifva någon jemkning i sitt gjorda anbud samt vilkoren i så fall blefve för låntagaren till och med något fördelaktigare än dem riksgäldskontoret under vida gynnsammare penningeförhållanden underkastade sig vid upptagandet af 1861 års fonderade statslån, och då härtill komme att den af enskilda banken erbjudna lånesumman finge återbetalas i svenskt mynt samt att åtminstone en del af detta lån qvarstannade inom lan det och framgent förblefve inhemsk statsskuld, så ansåg han att ett kontraförslag med anledning af det ifrågavarande låneanbudet borde till enskilda banken framställas. Grosshandlaren Berg, som hufvudsakligen förenade sig i detta yttrande, tillade derjemte, att, då det i hela lånesumman inkomna anbudet icke funnits antagligt i anseende till flera i detsamma förekommande betungande vilkor, han hade önskat, att det af enskilda banken gjorda anbudet å 5 å 6 millioner icke blifvit förkastadt. utan att fullmäktige derförinnan sökt bereda någon nedsättning i den äskade kapitalrabatten och dymedelst göra detsamma antagligt, hvarigenom riksgäldskontoret åtminstone under den närmaste framtiden kunnat blifva oberoende af de eventualiteter, hvarmed den politiska ställningen i Europa syntes hota; och hade en sådan åtgärd för öfrigt icke lagt hinder i vägen för antagande af den genom rikets ständers banks vexeldeputerade erbjudna krediten. Så väl under fullmäktiges sammanträde den 12 November som vid de derpå följande sammankomsterna den 19 och 26 i samma månad förekommo flera särskilda förslag, dels att genom rikets ständers banks bemedling, i händelse af behof, erhålla tillfällig försträckning, dels att: å utrikes ort anskaffa kredit, för att kunna begagnas genom derå utställda vexlar under afvaktan af den allmänna penningeställningens förbättrande eller upphörandet af de politisk förvecklingar. som i förening med andra omständigheter, försvårade lånevilkoren. Vid det förhållande att, efter nu uppgjorda förslagsberäkningar öfver riksgiäldskontorets disponibla tillfångar under första månaderna af är 1864 samt kontorets utgifter under samma tid, kontoret ansågs under nämnda tid icke hafva behof af en sådan tillfällig kredit, fingo dock de derom väckta förslagen förfalla. j Sedan samtliga de gjorda låneanbuden sålunda blifvit dels undanskjutna och dels afslagna, ckte, vid fullmäktiges sammanträde den 26 November, grosshand laren Berg framställning derom att. då genom infordrande al anbud, lånet icke kunnat mot antagliga vilkor erhållas, någon annan verksam åtgärd för detsammas anskaffande måtte vidtagas, och föreslog i sådant afscende hr Berg, att i likhet med hvad som skedde före upptagandet af 1858 års jernvägslån och under dåvarande, likaledes mindre gynnsamma förhållanden, ledde till det åsyftade målet, ett lämpligt ombud måtte af fullmäktige utses och få sig uppdraget att å utrikes ort söka uppgöra aftal om lånet, helst enligt hans förmenande, ändamålsenliga negociationer om lånets erhållande utan längre tidsutdrägt borde företagas. Detta förslag understöddes väl af lera bland fullmäktige, men ledde endast till det beslut, att jemförelseberäkningar skulle uppgöras till utrönande af den kapitalrabatt, som atan att vålla prisstegring kunde medgifvas för ett lån mot 4 procents ränta i förhållande till ett 4V2 procents lån. Vid de följande sammankomsterna nemligen len 3, 7, 10 och 17 December sysselsatte sig ullmäktige hufvudsakligast med öfverläggninrar och beslut om det län å 3,000,000 rdr, hvilet fullmäktige, i följd af hvad rikets ständer öreskrifvit rörande kreditivet till försvarsverkets ullständigare ordnande, för riksgäldskontorets kning under den 10 i nämnda månad afslu ade med Stockholms enskilda bank samt hrr )sear Ekman och C. G. Cervin, och om hvilet lån revisorerna här nedan skola vidare orda. Från den 17 December 1863 till den 7 Januwi innevarande är har, så vidt protokollerna utisa, någon egentlig öfvi ning rörande jerngslåneärendena icke hos fullmäktige förekomnit; men sistnämnda dag tillkännagafs, dels att seneralkonsul Heinemann uti ingifven skrift annält att underhandlingarne angående länets aflutande skulle kunna fortsättas på grunder, nera öfverensstämmande med fullmäktiges önskingar, dels att från presidenten i den uti Pais inrättade kreditanstalten: Societe generale le Credit industriel et Commerciel, ankommit n skrifvelse, af innehåll att bemälde bolag skulle unna åtaga sig att verkställa spridning af riksäldskontorets obligatigner till fastställd kurs. Jenna sednare skrifvelse föranledde blott inforrandet af åtskilliga upplysningar, derom fullnäktiges ordförande anmodades tillskrifva presienten i berörde kreditanstalt. Revisorerna vilja är i förbigående anmärka, att ingen upplysing kunnat ur handlingarne hemtas om tiden å ordföranden atslöt denna skrifvelse, hvilken cke funnits för revisorerna att tillgå. Ett yterligare meddelande från presidenten i nämnda . olag, afgifvet såsom svar å den skrifvelse fullnäktiges ordförande aflåtit, blef emellertid hos ullmäktige anmält först vid sammankomsten den April och var då af afböjande beskaffenhet. — Beträffande generalkonsul Heinemanns ramställning, uppdrogo fullmäktige åt ordföranen, friherre Tersmedan samt riksarkivarien Nordtröm att, jemte deputerade för låneärendena, najoren Wolffelt och grosshandlaren Berg, samnanträda med Heinemann, för att söka erhålla ärmare upplysning huruvida och i hvilka häneenden några jemkningar kunde erhållas i de ilkor, som det genom honom i November inemnade låneanbudet innefattade. Protokollerna från den 7 till den 28 Januari mehålla ingenting i jernvägslånefrågan. Sistämnda dag lemnade emellertid deputerade reogörelse för de fortsatta underhandlingarne med eneralkonsul Heinemann. Fråga hade vid dessa nderhandlingar uppstått om amorteringstidens srlängning utöfver hvad förut föreslagits, hvar-j senom en motsvarande minskning i annuiteten kulle föranledas. Efter det en af fullmäktige id denna sammankomst anmält, att anledning ore till den förmodan, art vida fördelaktigare nbud skulle komma att ingifvas troligen inom n veckas förlopp, fattades likväl endast det beut. att deputerade skulle fortsätta de med Heiemann inledda underhandlingarne. Grosshandlaren Berg anmälde mot detta beut sin reservation, antydande de vådor, som öjligen kunde uppstå genom ett längre upp-j! kof med länets atslutande, med tillägg, attil an upprepade hvad han flera gånger förut yttwt nemligen att det vore hans fasta ötvertygelse, , l r 3 tt rikets ständer bestämdt ålagt fullmäktige att. Il fortsättande af statens stambanor och till unmotXd för hihannrenad Antenn ikne Avnolaffa vvs