skadespel, som det, nvuket här skildras. Medvetandet att hafva förebygt något sådant och landets erkänsla för den vigtiga tjenst revisorerna sålunda genom sin framställning gjort det allmänna, skall tvifvelsutan blifva dem ersättning nog för det alltid obehagliga värfvet att blotta fel och misstag, och för de tillvitelser och otidigheter emot dem, som från ett visst håll icke lära komma att sparas. Dagligt Allehanda, som synes komma att åtaga sig rollen af de anklagades advokat, har redan under formen af utdrag ur ett bref från Göteborg? kastat vå öfver den bland revisorerna, som, enligt hvad kändt är, förnämligast sysselsatt sig med ärendets utredande. Det är ett det plumpaste personliga anfall, som väl någonsin varit synligt i den svenska pressen. Det försåtliga syftet är för öfrigt att söka göra troligt, att anmärkninforne skulle härröra af personlig hämndystnad mot någon bland fullmäktige, hvarjemte ett försök göres att inbilla allmänheten, att blottandet och framställandet i sin rätta dager af fullmäktiges förfaringssätt skulle vara ?vådligt för statskrediten?. Tonen är så lik den, som uppenbarade sig i det lotteri-lånet rörande genmäle, hvilket tillvitade revisorerna in corpore blindt oförstånd? m. m. dylikt, att cm den ifrågavarande Allehanda-artikeln verkligen är skrifven i Göteborg, man måste förundra sig deröfver att det kan finnas två så beslägtade pennor som de, ur hvilka det ena och det andra af de här antydda stilprofven flutit. Emellertid, om icke redan den omständigheten att de sist församlade revisoterna enhälligt biträdt de framställda anmärkningarne, innefattade en garanti, att någon enskilds animositet icke dervid kunnat vara bestämmande, så tala de fakta, som revisorerna, stödda på fullmäktiges proto koller, framlägga, tillräckligt tydligt för att kunna af en och hvar fattas och bedömas. Vi gå nu att delgifva våra läsare revisorernas framställning. Den börjar med följande redogörelse för hvad fullmäktiges protokoller i ämnet gifva vid handen: Då frågan om anskaffande af nödiga medel för ej mindre de till fortsättning af statens jernvägsbyggnader under sednast förflutna riksdag beviljade anslag, än de under samma riksdag anvisade lån för enskilda jernvägsanläggningars utförande, otvifvelaktigt utgjort det vigtigaste föremålet för fullmäktiges omsorger under den tidrymd revisionen omfattar, hafva revisorerna, för att kunna bilda sig ett på sakförhållandena grundadt omdöme om det sätt, hvarpå fullmäktige fullgjort rikets ständers härutinnan dem lemnade ansvarsfulla uppdrag, tagit noggrann kännedom såväl af fullmäktiges derom afgifna särskilda berättelse, som af de rörande samma ämne förda protokollzr och öfriga handlingar; och få revisorerna nu aflemna en i möjligaste måtto fullständig redogörelse för denna frågas behandling, hvarefter revisorerna skola uttala sina derpå grundade åsigter i detta maktpåliggande ämne. Sedan statsutskottet, uti skrifvelse af den 8 Oktober sistlidet år, meddelat fullmäktige ri; ets ständers beslut i fråga om utbetalningen af de till jernvägsanläggningarne anvisade anslag och låncgunderstöd samt om det fullmäktige lemnade uppdrag att för detta ändamål genom upplåning anskaffa en summa af högst 35,000,000 rdr, äfvensom om de i afseende på denna upplånin af rikets ständer gifna föreskrifter, hvilka sedermera blifvit intagna uti 171 af det för riksgöldskontoret nu gällande reglemente, beslöto ullmäktige samma dag att genom kungörelse, som infördes i såväl svenska som tyska, franska och engelska tidningar, uppmana hugade låneöfvertagare att före den 5 derpåföljande No?vember till riksgäldskontoret inlemna sina an?bud på lånet, med uppgift På myntfot och öfriga vilkor; och skulle de bland anbuden, som blifvit inlemnade under försegling, nämnile dag, tillika med de öppna, samtidigt pröfvas. Enligt hvad protokollet för förstnämnde dag gifver vid handen, förklarade de flesta bland fullmäktige sig lika litet vilja på förhand meddela något bestämdt förklarande i afseende på räntefot som i fråga om de öfriga lånevilkoren, utan ansågo sig böra uppskjuta sina beslut derom till dess de erhållna anbuden förekomma till slutlig pröfning; och borde alltså, enligt pluralitetens åsigt, ofvanberörde kungörelse endast innefatta en i allmiänna ordalag meddelad underrättelse om lånets upptagning och belopp samt tillfället till anbud å detsammas anskaffande. Ehuru, enligt hvad fullmäktige i sin berättelse anfört, åtskilliga tid efter annan gjorda förfrågningar och framställningar i afseende på sättet och vilkoren för lånets anskaffande eller öfvertagande gifvit fullmäktige anledning förmoda, att flera anbud å detta lån skulle inom den sålunda kungjorda tiden vara att förvänta, hade vid dessa utgång likväl endast två bestämda anbud inkommit. Det ena af dessa anbud, ingifvet å Stockholms enskilda banks vägnar, innehöll att då, i anseende till dena dåvarande mindre fördelaktiga renningeställningen, det torde inträffa att något för landet förmånligt låneanbud å de ifrågastälda 35 millionerna icke erhålles, banken ville erbjuda minst fem, högst sex millioner riksdaler mot i öfrigt enahanda vilkor, som stadgades i 1861 års lånekontrakt (4!2 proc. obligationer till 91 proc.), endast med den skilnad, att banken åtog sig att hafva levererat beloppet inom sex månader från den dag fullmäktige tillkännagåfvo, att obligationerna för lånet funnes i riksgäldskontoret att tillgå, hvarjemte banken, un er tillkännagifvande, att detta erbjudande icke blifvit framstäldt för att konkurrera med långifvare, hvilka möjligen vore i tillfälle att göra hela lånet till föremål för sin uppmärksamhet, förklarande, att anbudet vore för banken förbindande under 8 dagar samt att, om det ledde till afslutande af kontrakt, banken ville bemöda sig att å H författning om ytterligare medels anskafande. Det andra bestämda anbudet, ingifvet af generalkonsuln Carl Heinemann, inne! utan att uppgifva sina hufvudmäns namn, vore befullmäktigad afsluta det annonserade statslånet, derom han önskade att muntligen få med fullmäktige underhandla enligt följande uppgifna . hufvudgrunder, nemligen: Engelsk valuta; emission endast genom J. H. Schröder Comp. i London; räntefot 42 proc.; ränteterminer den 1 December och gen 1 Juni; amorteringstid 40 eller 50 år; kurs 92 proc. för en fjerdedel af lånesumman fixt öfvertagen; med option till återstoden mot 93 proc. för hvadsom blefve öfvertaget intill den 1 Juni 1864 och mot 94 proc, för hvad som antoges intill den 1 De-l. cember 1864, med s. k. jouissance under inbetalningsterminerna — äfvensom några andra bestämmelser, Förutom dessa tvenne anbud hade fullmäktige fått emottaga flera erbjudanden att medverka vid det önskade lånets upptagning, äfvensom anmälanden om framdeles tillämnade låneanbud. Sålunda hade The London County Bank erbjudit sitt biträde vid lånets upptagande och iqvidernas ombesörjande mot provision af 4 höll att han, I proc. för bestyret med liqviderna samt 1 eller ? proe. för inlösningen af förfallna räntekuponer; — Union Bank? i London erbjudit lånets anskaffande mot två procents kommission, — samt len nyligen bildade engelska och svenska banken likaledes anmält sig hugad anskaffa lånet, Nr -———