STOCKHOLM den 26 Okt, Den tyska pressen har företrädesvis riktat in uppmärksamhet på det framtida ordnaulet af statsförhållandena i hertigdömena, om skall inträda så fort freden blifvit aflutad. Ännu är allt ovisst och oklart; lott så mycket synes säkert, att Preussen ir fullt beslutet att icke släppa hvad det runnit, förrän dess fordringar äro tillfredsställda. Fleraösterrikiska tidningar upprepa ina gamla klagomål öfver Preussens systematiska agitationer för en annexion af herigdömena. Det heter ait advokaten Wigzers varit i Berlin för att öfverlägga om l: annexionseller tillslutpings-frågan med framstående personligheter af Fortsehrittsrtiet och nationalföreningen. — Uti ett ref från Kiel till Augsb. Alg. Zeit. berättas vidare, att friherre von Zedlitz konfererat med godsegaren Steindortf i Grumby, hvilken står i spetsen för centralföreningen uti Angel och på sin tid inkom nied en adress om tillsättande af en interimsregering. — nom väl underrättade kretsar i Berlin lutar man nu mera till den åsigi, att interimsprojektet. sum man förut ölvergaf på grund af Österrikes motstånd, icke desto mindre erbjuder de bästa garantierna för förverk!liandet af Preussens önskningar och anspråk. nonan hertigen kan väntes blifva erkänd af Preussen, måste detta sednare hafva fullbordat organisationen af hertigdömenas armå och marin; det måste hafva anlagt nödiga fästningar och örlogsbamnar samt inrättat författvingen så, utt den icke hotar Preussens framtidsplaner. Till följd häraf antager man, att ett slags interimsregering ska!l komma att aflösa den nuvarande civil regeringen i båda hertigdömena. 1 Holstein yttrar sig pressen ganska skarpt mot dessa planer, möjligen emedan man fruktar ati pretendenien i sådant fall kunde bli tvungen att lemna sitt residens i Dästernbrook och återvända till Dolzig. Wiener Fremdenblatt vill hafva erferit, att Decemberkonventionen mellan Preussen och Österrike, hvarigenom man beslöt att taga hertigdömena i pant, på sednare tiden fått ett tillägg, som bestämmer att stormakterna skola utsträcka sitt gemensamma uppträdande till ordnande af förhållandena i Slesvig efter freden. flera tyska tidningar försäkras, att baron Scheel-Plessen yttrat sig bestämdt till förmån för Oldenburgaren, samt talat för dennes kandidatur vid den audiens han hade hog preussiska konungen och direktören för preussiska utrikesministeren. Baronen är; som bekant, fastän slesvig-holsteinare, en personlig anhängare af kuog Christian den nionde, och skulle det bekräfta sig, att han. nu tager till orda för Oldenburgs kandidatur, så är det ett ytterligare bevis, att derigenom eftersträfvas en personal-union mellan Danmark och Slesvig-Holstein under Christian den niondes spira. — Ett Hamburgtelegram af den 23 d:s meddelar, att baronen nu begifvit sig på besök till storhertigen af Oldenburg. I en artikel om fredsunderhandlingarne sluter den officiösa franska tidningen pariserbladet Patrie sig till deras åsigt, som förmena, att de bhufvudsakliga svårigheterna uti fråga om hertigdömena sköla uppslå först efter fredens afstutande. Bladet anser förbundet ega rätt att afgöra om Holsteins och Lauenburgs öde, men icke om Slesvig, som ju icke tiflhör förbundet. Likaledes talar det om det feodala partiets genom Kreuzzeit. yttrade åsigt, enligt hvilken dispositionen öfver de eröfrade länderna ensamt tillkommer de båda stormakterna. Men äfven af detta anspråk kunde blott nya förlägenheter uppstå. Dessutom är det ännu icke alldeles säkert, att Preussen uppgifvit sin håg för annexion; deremot är det tydligt, att Österrike och de små staterna energiskt skola motsätta sig utförandet af dessa äregiriga plener.