EN KÄRLEKSHISTORIA). Öfversättning från engelskan. Leonora, har det någonsin funnits någon som helt och hället uppoffrat sig för er, som endast tänkt på att göra er glad, endast bekymrat sig om er, om hvad ni tyckte om och om hvad ni önskade företaga er?? Nej, någon sådan har jag inte känt, svarade den unga flickan bestämdt. Er goda fostermor i klostret, nunnorna och deras vänninnor höllo utan tvifvel mycket af er. Men märkte ni väl någonsin att de blefvo glada när ni kom, och bedröfvade när ni gick? Har ni något skäl att tro, att ni var deras första tanke när de vaknade, att alla deras planer vände sig omkring er, och att de endast för er sku beklagade den motgång som drabbade dem? Nej, så oförnultiga voro de visst inte, svarade Leonora. . Men han, som älskar er, är så oförnuftig, eller rättare sagdt, så förnuftig; ty det vi hålla kärare än oss sjelfva, det måste vi också sysselsätta oss mera med än med oss sjelfva, och det måste vi äfven skatta högre och dyrbarare än allt annat på jorden. För den älskades lycka träda alla andra önskningar och planer i bakgrunden. Skulle det inte vara en stor glädje, dyraste Leonora, att vara så älskad? I det han yttrade dessa ord tryckte han hennes hand till sitt hjerta och slog derefter sin arm kring hennes smärta och mjuka if, med en varm tryckning, Leonora drog sig icke tillbaka, men slog upp sina klara ögon och mötte hans passionerade blick med ett så oskuldsfullt lugn, att han ovilkorligen drog undan sin arm; han förde endast hennes hand till sina läppar och kysste den ömt. ) Se A. B. n:r 233, 234, 236, 237, 239, 40 242-243 och 24.