Fedrelandet? har börjat en artikelserie med rubrik En Tidsbetraktelse?, hvilken ganska oförstäldt låter påskina, att den af konung Kristian befrämjade reaktionen i Danmark arbetar för att med uppoffrande af landets politiska utveckling och hittills för framåtskridandet vunna resultater verka för den regerande furstliga familjens personliga intressen. Bladet säger bland annat följande, hvars berättigande ej kan förnekas och hvilket vi hela tiden, för vår enskilda del, påpekat vara den i Danmark regerande dynastiens kuliss-spel bakom den danska nationala armåns fåfänga men blodiga och kostsamma strider midtpå scenen: Den tanke, som reaktionen (hela tiden) fasthöll, var personalunionen, d. v. s.: Slesvigs afträdande till Holstein, i förhoppning om att derigenom skaffa dynastien? en tysk hertigkrona. Ett sådant arrangement, hvarigenom just det uppgafs, för hvilket Danmark nuisnart en menniskoålder återigen stridt med svärdet och ordet var från reaktionens ståndpunkt ingalunda fö kastligt, och det var utan tvifvel denna tan som beherrskade den nya ministeren, då den öfvertog statens styrelse. Den praktiska konklusionen af dessa premisser var fredspriliminärerna. Men om Preussen och dess hittills lydige följeslagare begärt, att Danmark skulle afstå från att regeras af sin nya dynasti, men deremot låtit oss behålla Slesvig, i stället för att det motsatta handlingssättet följts — måntro ministeren då funnit landets försvarsmedel uttömda? Den tanken återkommer ständigt, att det varit hoppet om att genomdrifva personalunionen, som låtit den närvarande regeringen så föga motsträfvigt ingå på Tysklands fordringar... Det finnes icke och skall ej i Danmark finnas någon furste cller dynasti, på hvars hufvud Danmarks och Slesvig-Holsteins kronor i union kunna passa — åtminstone så länge det danska folket är lefvande och fritt. Den nya pansarfregatten beskrifves i ett bref från Horten af den 11 Okt. till Norska Morgenbladet sålunda: ?Öaktadt det stora intresse, som ?Niels Juel? väcker, är det dock isynnerhet ?N:r 61?, som lockar besökande; detta är nemligen den ännu odöpta pansarfregatten, som Danmark har köpt i England, och som afsändes till Horten, för att öfversts och målas i botten, emedan Köpenhamns skeppsdocka icke lär vara stor nog att rymma den. — Ni må icke vänta nägon noggrann beskrifning af denna formidabla krigsmaskin; jag kan blott gifva några hufvuddrag efter ett flyktigt besök. Som den står der och fyller upp hela dockan, kan man rikligt se, huru stor, ful och stark den är; tillträde ombord förmenas ingen, och man behandlas mycket artigt. Om alla pansarfartyg likna detta och det engelska, som vi sågo för två år sedan, så måtte det vara obehagligt att se många af dem samlade; N:r 61 är i sanning ful. Här är icke fråga