så trånghufvad, att han icke kan fatta rättvisan i alla dessa åtgöranden, och att han och hans hustru hyst en dunkel föreställning, att det kunde finnas något slags högre rätt, till hvilken de kunde vända sig, att om de blott kunde få tala med kun: gen?, så skulle de nog kunna få lof att bereda sig ett eget tak öfver hufvudet. Svårigheten. var att kunna få en böneskrift uppsatt och att sedan komma till Stockholm. För att erhålla det förstnämnda tågade man och hustru ända till Falun; sedan de der fått en supplik förfärdigad, som går ut på att konungen skall tillåta dem att få bygga en liten koja på skogen och odla en i närheten varande myr, ha de vandrat från Falun till Gefle och derifrån med en ångbåt begifvit sig till Stockholm. På härifrån gjorda förfrågningar till deras hemort, har blifvit hitsändt ett utdrag af ett Ny sockens kommunalnämnds protokoll vid ett sammanträde, hållet i September månad, sedan man erfarit, att den amle mannen och hans hustru begifvit si; it för att klaga sin nöd. I detta protokol relateras, huru makarne, sedan de blifvit vräkta, uppfört åt sig en ny bostad ?och såmedelst ännu mera trotsat lag och rätt?. Det heter om dem i detta protokoll i allmänna ordalag, att de, isynnerhet hustrun, visat ett ?obehagligt uppförande? och att kommunalnämnden lemnar derföre icke Jon Jönsson något understöd, förr ön ett motsatt förhållande kommer att visa sig?. Det är mer än troligt, att dessa menniskor förefalla medlemmarne i kommunalnämnden ytterst obehagliga, att de och församlingens pastor kunna hafva ganska rätt, då de anse dem råa, hårdnackade och elaka. Men de hafva visst aldrig gjort ett försök att tänka sig i deras ställning. Då vi läste dessa beskyllningar för hårdnackenhet och obehaglighet rann oss ovilkorligen genast i hågen ett ganska naivt yttrande i en gammal mycket originel naturhistorisk läsebok från förra århundradet, der det heter, så vida vi minnas rätt, om näbbmusen, att det är ett mycket elakt och illistigt djur, som söker att hugga en, när man vill slå ihjäl det. Hvarken konungen eller någon annan kan tvinga kyrkoherden i Ny att hysa de stackars menniskorna på sin skog, ehuru de föreställa sig sådant. Deremot kan det vara en möjlighet att välgörande menniskor kunna gifva dem så mycket, att de kunna uppresa åt sig en koja, utan att de löpa fara att för användande af nägra ruttna vindfällen bli dömda till vatten och bröd. Anteckningslistor för dem, som vilja gifva dem en skärt, finnas framlagda på Aftonbladskontoren vid Mynttorget och vid Odensgatan.