Telegrafen bringar i dag underrättelse från Köpenhamn om en politisk högmålsprocess, som danska regeringen vill begynna och som torde komma att ställa sakerna på sin spets. Jusitieministern -har nemligen af folkethinget begärt medgifvande att få ställa redaktören af ?Dagbladet?, hr Bille (som är folkethingsman) under åtal för de artiklar rörande ?fredsslutet och arfföljden?, som nyligen varit införda i Dagbladet och ur hvilka vi redan meddelat ett utdrag. Frågan, huruvida ett sådant med gifvande skall lemnas eller ej, torde redan komma att i folkethinget framkalla en diskussion af ganska ömtålig politisk beskaffenhet. Herr Bille befinner sig för närvarande i Paris, men kommer förmodligen vid underrättelsen härom att skynda hem, för att upptaga den utkastade handsken. Den tredje och sista af de ifrågavarande artiklarne afslutas på följande oförbehållsamma sätt: ?Successionslagen af den 31 Juli 1853 åberopar de af närmaste kognater gjorda afsägelser, men deras giltighet kan naturligtvis icke genom lagen utsträckas öfver det mål de sjelfva fastställa. Riksdagens med afseende å 4 uti grundlagen af den 5 Juni 1849 gifna samtycke till arfföljdens förändring stödjer sig likaledes på kognaternas renumciationer. Beslutet af den 24 Juni 1853 lyder sålunda: ?Den förenade riksdagen samtycker för sin del, med hänsyn till grundlagen af den 5 Juni 1849, Ä, till att H. M. konungen ordnar tronföljden för den samlade danska monarkien iöfverensstämmelse med innehållet af det kungliga budskapet till riksdagen angående tronföljden af den 4 Okt. 1852, förnyadt den 13 Juni 18537. Det är således blott för ?den samlade danska monarkien? som riksdagen samtyckt till tronföljdens förändring; om monarkien såsom sådan försvinner, kan sam;ycket icke längre åberopas, och grunden iertill har då äfven bortfallit, ty för ko nungariket ensamt eller för Danmarks rike rar ingen förändring födvändign utan kungalagens arfföljd var alldeles tillfyllestgöranle. Beslutet hänvisar ytterligare till det kongl. budskapet af den 4 Okt. 1852. Detta ippräknar i sin inledning de tre förberedanle stegen — nemligen först Warschauprookollet, vidare Samtycke och Renunciaionsoch Cessionsakter af den 18 Juli 1851 uf våra tronen närmast stående fränder?, amt slutligen Londontraktaten — förmelelst hvilken det ?genom den allsmäktiges vistånd lyckats våra landsfaderliga sträfranden.... att förskaffa säkerhet för att danka monarkien i hela sitt nuvarande omfång nå kunna förblifva samlad under en spira, mm än den från högstsalig konung Fredrik II, högloflig i åminnelse, på svärdsidan här